Citadell

Citadell (af Ital. cittadella, egentl. liten stad, af citta, stad), befästningsk., "kärnfäste", namn på små fästen, som mestadels anläggas inuti, i samband med eller straxt utom större fasta orter, "i ändamål att vara en tillflykt för besättningen, bilda en inre kärna för försvaret och tvinga fienden till en förnyad belägring, hvarunder tid och möjligen undsättning kunna vinnas". Ett citadell bör vara så beläget, att fienden möter större svårigheter genom att genast angripa detsamma än genom att belägra först hufvudfästningen och sedan, efter dennas intagande, sjelfva citadellet. Fronterna böra vara oberoende af fästningens och till en del vända mot dessa, från hvilka de, liksom ock från andra byggnader, böra vara skilda genom en öppen plats, en "esplanad", af tillräcklig bredd, för att citadellets artilleri skall kunna hafva ett godt skjutfält. Citadellet bör ega bombsäkra rum för besättning, sjukhus och förråd samt för öfrigt vara försedt med allt hvad som erfordras till ett sjelfständigt försvars utförande. G. U.