Cluseret [klysöre], Gustave Paul, fransk revolutionsman, född d. 23 Juni 1823, blef 1843 underlöjtnant, deltog efter revolutionen 1848 i gatustriderna i Paris (d. 22 Juni), blef 1858, under det han kämpade på Krim, kapten, tjenstgjorde derefter någon tid i Alger, men måste snart taga afsked, till följd af "sina elastiska grundsatser rörande eganderätten". 1860 deltog han som öfverstelöjtnant i Garibaldis expedition till Neapel. 1861 begaf han sig till Nord-Amerika och fick der anställning som öfverste i unionshären. Efter krigets slut (1865) uppsatte han en tidning i New-York och verkade för Fremonts val till president. 1867 for han till England och deltog i feniernas agitationer. Sedan han af engelska regeringen blifvit "in contumaciam" dömd till döden, återvände han s. å. till Paris och sysselsatte sig någon tid med publicistiskt skriftställeri. 1868 blef han för tryckfrihetsbrott inspärrad i Sainte-Pélagie, der han gjorde bekantskap med några af internationalens ledare. Såsom general -- han lär hafva erhållit denna titel under nordamerikanska kriget -- och publicist blef han en högt betrodd man i nämnda sällskap och gjordes till ledare af åtskilliga socialistiska agitationer. 1869 förvisades han från Frankrike, men återkom efter September-revolutionen 1870, då han först på ett våldsamt sätt i tal och skrift angrep nationalförsvarsregeringen och sedan tog en verksam del i de revolutionära händelserna i Lyon och Marseille s. å. Efter revolutionen i Paris d. 18 Mars 1871 utsago upprorsmännen honom till krigsdelegerad, till medlem af kommunen och till ledamot af den verkställande komitén. Emellertid blef han snart misstänkt för hemliga underhandlingar med Thiers och arresterades, men frigafs några timmar före regeringstruppernas intåg i Paris, d. 24 Maj. I fem månader hölls han gömd af en prest, hvarefter han lyckades fly till Amerika. Sedan lär han någon
tid hafva vistats i Schweiz. Den 30 Aug. 1872 blef han, af en fransk krigsrätt, "in contumaciam" dömd till döden.