Colonna, italiensk adlig ätt, som har sitt namn efter den omkr. fyra mil från Rom belägna köpingen Colonna och hvilken under medeltiden alltifrån 1100-talet utöfvade stort inflytande på ställningar och förhållanden i Rom, bl. a. på påfvevalen. Slägten egde stora besittningar -- den vigtigaste var staden Palestrina -- och en mängd klienter. En rad af fästen, från Albanohöjderna längs sabinska bergen bort mot neapolitanska gränsen, voro i dess ego och gåfvo den en fruktansvärd makt i de ofta återkommande fejderna. Den tillhörde nästan alltid ghibellinska partiet och hade till ständig fiende ätten Orsini. Bland sina medlemmar räknar familjen C. påfven Martin V (Oddone C.) samt många kardinaler, skriftställare och fältherrar.
1) Egidio C., skolastiker. Se Aegidius a Columnis. -- 2) Sciarra C. kämpade mot påfven Bonifacius VIII (1294--1303), men måste fly från det af dennes armé belägrade Palestrina och blef under vägen uppsnappad af sjöröfvare samt smidd vid åran. Lösköpt i Marseille, återvände hän 1303 med Nogaret till Italien och var behjelplig vid Bonifacii tillfångatagande i Anagni (s. å.). C. var en ifrig anhängare af den tyske konungen Ludvig IV "bajraren", öppnade 1327 Roms portar för honom och satte 1328 i Peterskyrkan kejsarekronan på hans hufvud. -- 3) Prospero C., berömd fältherre, f. 1452, stred mot den franske konungen Karl VIII och dref i förening med spaniorerna, under Gonzalvo af Cordova, den franska hären ur Italien. 1515 blef han fransmännens fånge, men sedan han köpt sig fri,
uppträdde han mot dem på nytt. I kriget mot konung Frans I anförde han de förbundna påfliga och kejserliga härarna. 1522 slog han vid Bicocca nämnde konungs general Lautrec, intog Genua och försvarade Milano. Död 1523. -- 4) Vittoria C., markisinna af Pescara, Italiens yppersta skaldinna, föddes omkr. 1490 i Marino och dog 1547 i Rom. Vid fyra års ålder förlofvades hon med Ferrante d'Avalos, markis af Pescara, med hvilken hon sedan lefde i ett lyckligt äktenskap. Sedan hennes make dött af de sår han erhållit i slaget vid Pavia (1525), drog hon sig tillbaka från verlden och tillbragte sin återstående lifstid med literära sysselsättningar. Hon stod i nära beröring med Italiens förnämste lärde och skalder, bl. a. Michelangelo och Ariosto, af hvilka den senare tillegnade henne 37:de sången af sin "Orlando". Hennes dikter, hvilka dels äro af religiöst innehåll, s. k. "rime spirituali", dels egnade åt minnet af hennes make, utmärka sig genom en ovanlig grad af finhet och behag. I flere af hennes sonetter röjer sig en tämligen stark påverkan af Ariosto och Bembo, men i allmänhet utmärka sig hennes qväden äfven genom originalitet. Hennes dikter utgåfvos första gången 1538; en särdeles god upplaga utkom 1840. -- 5) Marc Antonio C., hertig af Paliano, f. 1536, kämpade i spetsen för den påfliga flottan -- som opererade tillsammans med de venezianska och spanska flottorna -- mot turkarna och vann stor ära i slaget vid Lepanto (1571). Vid hemkomsten höll han, efter gammal romersk sed, ett triumftåg och blef sedermera utnämnd till vicekonung af Sicilien. Död 1584.
Palatset C. i Rom, vid Qvirinalens fot, är berömdt för sina konstskatter och sitt praktfulla, 50 m. (omkr. 170 f.) långa och 11 m. (omkr. 37 f.) breda, galleri, hvilket leder ut till härliga trädgårdar.