Compositae, Korgblomstriga växter, bot., naturlig växtfamilj, utmärkt i synnerhet genom blomställningen och blommans delar. Blomställningen är nämligen en blomkorg, d. v. s. blommorna äro tätt hoppackade på ett utbredt blomfäste inom en af små skärmblad bildad holk; fodret är rudimentärt eller bildar en pensel af hår; kronpipen är mycket smal, vanligtvis lång; brämet antingen regelbundet, föga utveckladt, eller deladt i två läppar eller ensidigt utdraget (rörformig, läppformig, tunglik blomkrona); ståndarnas knappar äro sammanväxta till ett rör. -- Vi gifva här en öfversigt af familjens hufvudafdelningar och vigtigaste undergrupper.
A. Tubuliflorae, alla eller de flesta blommorna rörformiga:
Senecionideae och Asteroideae, vanligtvis med tunglika, enkönade kantblommor; Cynareae, utan sådana.
B. Labiatiflorae, alla eller de flesta blommorna läppformiga.
C. Liguliflorae, alla blommorna tunglika: Cichoriaceae. Af alla fanerogama växtfamiljer är C. den artrikaste. Omkr. 1/10 af alla kända faneroganier tillhöra densamma, och den är representerad öfverallt, der högre växter förekomma. Sitt maximum når den i de tempererade zonernas varmare delar, der flerstädes 1/4 af fanerogamfloran utgöres af Compositae. I nya verlden är denna familj talrikare än i den gamla. Af de särskilda grupperna äro Cichoriaceae företrädesvis europeiska, Labiatiflorae uteslutande och Asteroideae företrädesvis amerikanska, Senecionideae deremot kosmopoliter.
Liksom nästan alla mycket naturliga familjer äro C. utan närmare slägtingar. De närmaste torde vara å ena sidan Lobeliaceae och Campanulaceae, hvilka i afseende på fruktifikationsapparaten m. m. visa vigtiga likheter med C., å andra sidan Dipsaceae, Valerianeae och deras slägtingar, hvilka till blomställning, foder o. s. v. mer eller mindre öfverensstämma med ifrågavarande familj. -- I det Friesiska systemet sättas Compositae i spetsen för växtriket, en plats som näppeligen åt dem kan vindiceras. Snarare skulle man -- för att begagna den bild, hvarmed Darwin åskådliggör systemet, bilden af ett träd -- kunna säga, att de utgöra spetsen af en nedåtgående gren. De beslägtade familjerna visa nästan alla, mer eller mindre, i fruktifikativt hänseende en tendens till sjunkande från den ståndpunkt, på hvilken de flesta gamopetala familjer stå. Blommorna äro små och, som då vanligen är händelsen, samlade i täta blomställningar -- deraf det namn Aggregatae ("gyttrade"), under hvilket Linné sammanfattade flere hithörande familjer. Vanligen felslå flere af blomdelarna (t. ex. foder, en del af ståndarna och fruktrummen). Denna reduktion når sin höjd hos C., der tillika blomställningen är så sammanträngd, att den fysiologiskt är att betrakta såsom en sammansatt blomma (derpå syftar namnet Compositae, hvilket betyder "sammansatta"). Blomställningen är egentligen ett hopdraget ax: de yttersta blommorna hafva felslagit; deras skärmblad bilda holken, hvilken tjenar hela inflorescensen som foder. De enskilda blommornas foder, som derigenom blifvit öfverflödigt, har, när det ej helt och hållet felslagit, förvandlats till ett medel för frukternas spridning. De yttre blommorna hafva vanligtvis kronan starkare utvecklad, ofta på bekostnad af befruktningsdelarna (se Centaurea); de göra tjenst som kronblad. Sjelfbefruktning förekommes på följande sätt. Pistillen utbildas senare än ståndarna; de båda märkesflikarna ligga från början tätt sammanslutna och bilda sålunda ett slags kolf, som passar in i ståndarerörets cylinder och i början tillsluter dess nedre öppning. Vid knapparnas öppnande fylles denna cylinder med frömjölet; då pistillen sedan börjar växa i höjden, skjuter den frömjölet framför sig ut genom den öfre öppningen, så att det kan bortföras af insekter. Hos många påskyndas detta utskjutande derigenom att ståndaresträngarna, vid beröring af insektens snabel, hastigt förkorta sig. Först sedan märkesflikarna på detta sätt skjutit upp genom hela ståndareröret, skiljas de åt och blifva i stånd att sjelfva mottaga det befruktande frömjölet.
I kemiska egenskaper äro C. ej synnerligen utmärkta; det är dock naturligt, att i en så stor och så mångformig familj åtskilliga växter skola finnas, som i ett eller annat hänseende kunna vara menniskan till nytta. Som exempel på de i medicinen använda kunna nämnas malörten, kamomillväxten, röllekan och arnica. Mer eller mindre vigtiga näringsmedel lemna sallatväxterna, jordärtskockan, kronärtskockan m. fl. Otaliga compositae pryda våra trädgårdar; vi nämna här endast dahlier och astrar. Slutligen må ej glömmas cikorian, vårt vigtigaste kaffesurrogat, samt arter af slägtet Pyrethrum, hvilkas blommor i pulveriseradt tillstånd utgöra det s. k. persiska insektpulvret. S. A.