Coutume [-tym], Fr. (af Med. Lat. costumen, Lat. consuetudo), vana, tradition, häfd, allmänt bruk. I den äldre franska lagstiftningen betecknade "coutumes" de af konungen med ständernas begifvande sanktionerade samlingarna af rättssedvänjor, som voro gällande inom en provins (coutumes générales) eller en stad (coutumes locales). Den vigtigaste af dessa samlingar är "Coutume de Paris", af 1513. Jfr Kostym.