Cramér, Johan Niklas, skolman, författare, syskonbarn till ofvannämnde bröder, föddes i Visby d. 18 Febr. 1812. Han blef student i Upsala 1830, filos. kand. 1835 och filos. doktor 1836 samt fick sistnämnda år anställning som apologist och 1840 som kollega vid läroverket i sin fädernestad. Sedan han såväl före som under och efter sistnämnda år äfven tjenstgjort på gymnasium (både som adjunkt och som lektor), utnämndes han 1842 till rektor vid Visby förenade högre lärdoms- och apologistskolor och blef s. å. prestvigd. Emedan ingen konrektor då fans, måste han ända till 1847 ensam bestrida hela undervisningen i skolans öfversta klass. Genom 1856 års skolstadga ansåg C. sitt ämbete indraget och sig sjelf förbigången, ja grundlagsvidrigt behandlad, hvadan han, under åberopande af sin fullmakt och 36 § i regeringsformen, begärde att varda ställd på indragningsstat, hvilken ansökan likväl afslogs af regeringen. Dels af denna orsak och dels med anledning af en redan då för obotlig ansedd sjukdom anhöll C. straxt derpå om afsked från rektorsämbetet med bibehållande af en del af lönen såsom pension. Denna ansökan bifölls 1858. Förut s. å. hade C., hvilken aldrig innehaft någon presterlig befattning, på gjord ansökan blifvit entledigad från prestämbetet, rörande hvilket han afgifvit helt oförbehållsamma förklaringar. Efter sitt afskedstagande har han varit bosatt dels i Klintehamn (1856--66), dels i Stockholm. -- Enligt ojäfviga vittnesbörd utmärkte sig C. såsom en ovanligt skicklig lärare och såsom en nitisk och kraftfull styresman. Under medverkan af flere framstående lärare lyckades han att under sin tjenstetid i ej ringa mån höja det läroverk, hvars styrelse var honom anförtrodd. Såsom för sitt stift vald ledamot deltog han i 1843 års skolrevision och framlade der reservationsvis en sjelfständig öfvergångsplan till elementarläroverkens organisation. -- Både i Visby och i Klintehamn utvecklade C. en nitisk verksamhet som kommunalman. På den sistnämnda orten var han efter tillkomsten af 1862 års kommunalförfattningar den förste ordföranden både i kommunalstämman och kommunalnämnden samt ordnade samhällets kommunalväsende i öfverensstämmelse med nämnda lagar. Flere af honom författade petitioner till K. M:t i syfte att främja samhällets väl vittna om hans intresse för denna kommun.
Under sin första läraretid utgaf C. tvänne läroböcker: Svensk etymologi och syntax jämte resolutionsöfningar (1839; 2:dra uppl. 1843) och Svensk rättstafningslära (1840; 3:dje uppl. 1859), båda afsedda för den förberedande klass, som nybildades samtidigt med C:s inträde vid Visby läroverk. Bland hans öfriga skrifter må nämnas: Trenne vilkor för skolans förkofran (1845), Om dödsstraff och fångvård (1847), Afskedet från skolan eller 91 teser i läroverksfrågan (1858) -- dessa teser, i hvilka äfven qvinnans rätt till undervisning och bildning försvarades, valdes 1859 till diskussionsämne inom Pedagogiska föreningen i Stockholm --, vidare Afskedet från kyrkan eller en fritänkares strödda anteckningar och betraktelser under läsning af bibeln (1859), Svar på en recension [af J. J. Borelius] af Afskedet från kyrkan (1861), En trosbekännelse (1862), Framåt eller tillbaka? En betraktelse öfver de år 1860 utkomna religionsförfattningarna (1862), Samvetsfrågor behandlade i bref, h. I--VII (1864--69), Om dödsstraffet (1868), En gotländsk postfärd och en natt på hafvet (1872) och Lektor Waldenströms uppträdande. (1878). Dessutom har han, till eget försvar samt i religiösa och pedagogiska ämnen äfvensom i politiska frågor
o. s. v., utöfvat ett omfattande och mångsidigt skriftställen i åtskilliga tidningar.
I fråga om läroverken har C. städse ifrat för skolans fullständiga frigörelse från kyrkan, för uteslutande från elementarläroverken af all konfessionel religionsundervisning samt för de döda språkens uppskjutande till universitetet, på det att förstnämnda läroverk må kunna få till uppgift att meddela en tidsenlig och i verklig mening allmänt medborgerlig bildning. -- C:s religiösa åsigter äro ytterst radikala. Han förnekar all särskild uppenbarelse i kyrklig mening, ställer sig utom bibeln och hvarje kyrkligen konstituerad religion samt anser, på sätt hans "Trosbekännelse" utvisar, att menniskan allenast på förnuftets och den allmänna uppenbarelsens väg kan komma till en varm och orubblig tro på Gud, ett annat lif, ett timligt och evigt ansvar.