Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Crémieux

Ämne: Franska politiker och statsmän under 1800-talet · Franska politiker och statsmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 621–622 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Crémieux [-ö], Isaac Adolphe, fransk statsman, född i Nîmes d. 30 April 1796 af israelitiska föräldrar. 1817 blef han advokat i sin födelsestad och utförde der åtskilliga rättegångar på ett talangfullt sätt. 1830--36 var han advokat vid kassationsdomstolen i Paris, inför hvilken han särskildt uppträdde som sakförare i pressprocesser och politiska rättegångar. 1842 blef han medlem af representationen och slöt sig till venstern. Fastän han icke bekämpade Julimonarkien i och för sig, gjorde han dock en häftig opposition mot Guizots ministèr och var en af hufvudmännen för reformrörelsen. Under Februaridagarna 1848 tog han parti för hertiginnans af Orléans regentskap, men lyckades icke uträtta något till förmån för detsamma. Derefter slöt han sig, ehuru icke utan tvekan, till republiken, i hvars regering han blef justitieminister. Efter några månader nedlade han denna syssla, emedan han icke gillade regeringens beslut att anställa åtal emot Louis Blanc. Såsom medlem af konstituerande kammaren, i hvars arbeten han tog liflig del, bekämpade han Cavaignac och förordade prins Louis Napoléons kandidatur. Men sedan det blifvit tydligt hvad prinsen förde i skölden, slöt han sig till oppositionen. Vid statskuppen 1851 blef han häktad, men frigafs snart. Sedermera uppträdde han icke i det offentliga lifvet förrän efter Septemberrevolutionen 1870, då han blef justitieminister i nationalförsvarsregeringen. Kort derefter blef han medlem af regeringsdelegationen i Tours och öfvertog såsom sådan äfven krigsoch inrikesportföljerna. Då han 1871 icke blef invald i nationaiförsvarsregeringen, utgick han ur ministèren. För närvarande är han medlem af senaten. C., som 1863 blef president i "Alliance israélite", har städse uppträdt med värme för sina trosförvandter. Så företog han 1863 en resa till Damaskus för att försvara de der bosatte israeliterna, som blifvit anklagade för mord på en katolsk prest. Sedan han lyckats i detta värf, begaf han sig till Bukarest, der han offentligen uppträdde till värn för sina förtryckta trosfränder. C. har utgifvit Code des codes (1835) och en vald samling tal, kallad Liberté (1870). L. L.