Crusca. Accademia de a C., vetenskapligt samfund i Florens. Se Akademi (bd I, sp. 310).
1. Crusell, Bernhard Henrik, musiker,föddes d. 15 Okt. 1775 i Nystad i Finland, lärde sig som gosse på egen hand spela klarinett och blef genom major O. Wallenstjernas beskydd 1788 anställd som volontär vid Enkedrottningens finska regemente, hvilket han efter ryska krigets slut (1790) åtföljde till Stockholm, der han 1793 af Vogler antogs till klarinettist i hofkapellet. 1798 fick han tillfälle att i Berlin studera klarinettspelet för Franz Tausch och 1803 i Paris komposition för Bertou och Gossec. 1818 blef han musikdirektör vid båda lifgrenadierregementena. Död d. 28 Juli 1838. -- Sin musikaliska betydelse har C. främst såsom klarinettvirtuos, i hvilken egenskap han fullt kunde mäta sig med sin samtids störste mästare i denna konst, och hans kompositioner för klarinetten höra ännu i dag till hvarje klarinettists repertoar. Mera populär blef han emellertid genom sina sånger. Operetten Lilla slafvinnan (1824) anslog genom sina enkla och täcka melodier, och för samma förtjenster prisades äfven hans öfriga sånger, af hvilka de flesta äro satta till ord af Tegnér (Solsången, Flyttfoglarna, Fogellek m. fl.). Ännu sjungas ej sällan hans fosterländska mansqvartetter (Hell dig, du höga nord, Länge var Nordens herlige stamme) äfvensom hans stycken ur Fritjofs saga, hvilka senare likväl icke stå i jämnhöjd med dikten. Någon specielt nordisk nationalfärg eger C:s musik ej; den har snarare en mera allmänt klassisk karakter. C. öfversatte äfven en mängd operalibretter till svenskan. A. L.
2. Crusell, Gustaf Samuel, den förres kusins son, finsk läkare, f. i Tammela d. 30 Juni 1810, blef student 1829, filos. magister 1836, med. licentiat 1838, provincialläkare i Kajana 1839, med. doktor 1840 och ordinarie provincialläkare i Kexholm 1842. Han var den förste, som använde den då för tiden af läkarna redan glömda galvanismen såsom läkemedel. De kemiska egenskaperna i denna kraft hade nämligen dittills blifvit förbisedda. Med understöd af universitetets dåv. kansler reste han 1840 till Petersburg, der han 1841 utgaf afhandlingen Ueber den galvanismus als chemisches heilmittel gegen örtliche krankheiten, hvartill sedermera kommo tillägg under titeln Erster zusatz zu der schrift über den galvanismus etc. (1842) samt Zweiter zusatz etc. (1843) och Dritter zusatz etc. (1844). Efter att hafva öfvergifvit ett af honom i Moskva inrättadt s. k. elektrolytiskt institut fortsatte han sina forskningar i Petersburg och uppfann dervid de första metoderna inom galvanokaustiken. Af den finska högskolan kallades han 1857 till docent i medicinsk fysik, sedan han för denna plats försvarat en afhandling Om det pyrokaustiska hjulet. C. var en ihärdig man, men han egde ej sinne för det praktiska lifvet. Denne oförtjent förgätne forskare dog såsom sinnessjuk 1858. A. R.