Danilevskij

Danilevskij, Grigorij Petrovitj, rysk romanförfattare, f. 1829 på godset Danilovka, guvernementet Charkov, forskade 1850–56 i klosterarkiv på uppdrag af undervisningsministeriet och verkade derefter i sin hembygd för folkundervisningen och filantropiska anstalter. 1869 ingick han i redaktionen af hof tidningen »Pravitelstvennyj vjestnik» (Regeringsbudbäraren) och var detta blads hufvudredaktör från 1881. Död 1890. I sina romaner behandlar han nästan uteslutande ämnen från 1700-talet och sträfvar efter en trogen tidsfärg, hvarvid han lägger för stor vigt vid de arkivaliska detaljerna och derigenom ofta blir pedantisk. Här må nämnas novellen Potemkin vid Donau samt de bredt anlagda romanerna Österns pionierer, Familjekrönika, Nunneklostren (1874), Mirovitj (1879; om palatsrevolutionerna på Elisabets tid), Det brända Moskva (1885–86; om Napoleons invasion) och Svarta året (1888). Hans samlade arbeten utgåfvos i 6:te uppl. (8 bd) 1889. D:s arbete Ukrainska fornminnen (1866), belönt med Uvarovska priset af ryska vetenskapsakademien, innehåller värderika bidrag till Lill-Rysslands literatur och kulturhistoria.