Dauphiné

Dauphiné (Gammalfr. Dalphiné, Lat. Delphinatus), fordom landskap i sydöstra Frankrike, mellan Alperna, Provence och Rhône. Det motsvaras af nuv. depart. Isère, Drôme och Hautes-alpes. Af Julius Caesar lades de trakter, hvilka sedermera fingo namnet D., under Rom. De voro på hans tid bebodda af keltiska folk. Sedermera utgjorde de södra delen af det gamla burgundiska konungadömet och kommo med detta under Frankiska riket. Efter dettas upplösning tillhörde de först Nedre burgundiska riket och sedermera konungariket Arelat samt innehades efter dettas sönderfallande (1032) af flere i det närmaste sjelfständiga feodalherrar. De mäktigaste af dessa voro grefvarna af Vienne, som från midten af 1100-talet buro titeln dauphin och småningom införlifvade med sina besittningar alla de områden, hvilka sedermera gemensamt kallades Dauphiné, efter herskarna. Den siste af dessa, Humbert II, öfverlemnade 1349 större delen af D. (återstoden införlifvades senare med franska kronan) åt den franske prinsen Karl af Valois (sedan Karl V), med vilkor att D. skulle få behålla sitt oberoende och sina rättigheter. D:s följande historia, ända till den stora revolutionen (1789), är berättelsen om ett fortsatt motstånd mot kronans inkräktningsförsök, hvilket motstånd nådde sin höjdpunkt, när regeringen 1788 ville upplösa D:s parlament.