Decemvir

Decemvir, Lat. (af decem, tio, och vir, man), egentl. tioman, d. v. s. ledamot af en tiomannanämnd i det gamla Rom. Dylika nämnder tillsattes för olika ändamål. En sådan (decemviri stlitibus iudicandis) utöfvade domaremyndighet i vissa mål, troligtvis, åtminstone ursprungligen, i fråga om plebejer, eftersom deras personer, liksom menighetstribunernas, voro fridlysta. Mera kända äro de år 451 och 450 f. Kr. tillsatte decemvirerna, hvilka under nämnda år och det på dem följande utarbetade de tolf taflornas lagar. Ändamålet med dessa ämbetsmäns tillsättning tyckes dock ej uteslutande hafva varit lagstiftning: möjligen afsågs tillika att genom dem åvägabringa förlikning mellan de patriciska och de plebejiska intressena. Under decemvirernas styrelsetid funnos inga andra ämbetsmän, och sjelfva vadrätten var upphäfd. Enligt den vanliga framställningen bibehöllo decemvirerna af år 450, i strid med författningen, sitt ämbete utöfver året, till dess folket, uppretadt genom Appii Claudii illgerningar, tvang dem att afträda. R. Tdh.