Deklinatorium, Lat., fys., ett instrument, som brukas vid uppmätning af deklinationen. Det består hufvudsakligen af en magnetnål, som, upphängd på en spets eller vid en fin tråd, kan fritt röra sig i horisontalplanet öfver en graderad skifva. Från en parallelt med denna skifva rörlig ring uppgå tvänne stöd. som uppbära axeln till en i vertikalplanet rörlig tub. Sedan tuben blifvit inriktad på en stjerna eller ett föremål i horisonten, med kändt läge i förhållande till astronomiska meridianen, vrides ringen, och inriktas tuben på det gradtal, mot hvilket magnetens nordpol pekar. Vridningsvinkeln är deklinationen. Deklinatorier, mestadels konstruerade efter den Gambey'ska modellen, voro förr mycket i bruk, men äro numera ersatta af magnetometrar och magnetiska teodoliter (se d. o.). R. R.
Nordisk familjebok · första upplagan
Deklinatorium
Ämne: Instrument och mätinstrument · Fysik, mekanik och instrument
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1011–1012 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗