Determinera

Determinera (Lat. determinare, af terminus, gräns), bestämma, fastställa, utstaka. -- Ordet brukas företrädesvis inom filosofien. Så t. ex. säger man, att menniskans praktiska verksamhet fortgår medelst determination, emedan den innebär ett det lägres eller yttres bestämmande och ordnande i öfverensstämmelse med det högres fordringar. -- I logiken är determinera detsamma som att i sitt tänkande fortgå från en mer abstrakt till en mer konkret bestämning hos någonting och sålunda till en mer innehållsrik insigt om föremålet i det hela. Sedan nämligen menniskan medelst abstraktion från vissa bestämningar hos föremålet och reflexion på de återstående vunnit en klar uppfattning af de senare, vänder hon sin uppmärksamhet åter till de bestämningar, från hvilka hon abstraherat, och kan, med tillhjelp af och i logiskt sammanhang med det redan klart fattade, delvis begripa äfven det öfriga. Det är genom förbiseende af det sätt, på hvilket den logiska determinationen fortgår, som man kommit till den oriktiga föreställningen att den innebär ett det konkretas framgående ur det abstrakta (jfr Abstrahera). I sjelfva verket är determinationen endast en öfvergång från potentia till actus, från dunkel till klarhet, ehuru visserligen med tillhjelp af någonting, som redan blifvit klart fattadt. L. H. Å.