Differensräkning l. Differenskalkyl (jfr Differens och Kalkyl), matem., kallas den gren af matematiken, som handlar om variabla qvantiteters differenser. Med differens menar man i allmänhet skilnaden mellan två storheter; så är t. ex. 2 differensen mellan 7 och 5. I inskränktare mening förstås med differens den tillväxt en funktion erhåller, då den oberoende variabeln ökas med en gifven qvantitet. Om t. ex. den gifna funktionen vore x2 och den oberoende variabeln x antages tillväxa med qvantiteten h, så blir differensen af x2, hvilken tecknas [Delta] (x2), lika med (x + h)2 - x2, d. v. s. 2 xh + h2. Naturligtvis kan en sådan differens i sin tur sjelf hafva en differens. Denna kallas andra differensen, betecknas med [Delta]2 framför funktionen och blir för nyssnämnda exempel: [Delta]2 (x2) = 2 (x + h) h + h2 - (2xh + h2) = 2h2.
På samma sätt inses betydelsen af högre differenser. Differensräkningen har till uppgift dels att angifva differenserna, då funktionerna äro gifna, dels att bestämma sjelfva funktionerna, då differenserna på något sätt äro gifna. Den är af stor nytta vid seriesummering, beräkning af numeriska tabeller, lösning af sannolikhetsproblem o. s. v. -- Differensräkningen upptäcktes af Taylor (1715) samt utbildades af Lagrange, Laplace och Condorcet. Under vårt århundrade har den gjort jämförelsevis små framsteg. Bland läroböcker må nämnas Boole, "Calculus of finite differences" (2:dra uppl. 1872). G. E.