Dimitri

Dimitri (R. Dimitrij), Dmitrij l. Demetrius, namn på flere ryska furstar. -- 1. D. Alexandrovitsch, d. 1294, insattes af sin fader, storfursten i Vladimir Alexander Nevskij, 1260 till furste i Novgorod, men fördrefs derifrån efter faderns död (1263). Sedermera återkom han till Novgorod, men måste 1281 fly, med anledning af ett uppror, för hvilket hans broder Andrej stod i spetsen. Understödd af tatarkanen, underkufvade D. Novgorod, slog sin broder (1283) och blef storfurste i Vladimir. -- 2) D. Mikailovitsch, "den mörkblickande", vardt 1320 furste i Tver efter sin fader, hvilken, på föranstaltande af sin medtäflare Jurij, blifvit på det gräsligaste sätt mördad hos "Gyllene horden". I tatarkanens närvaro slog D. Jurij till döds och måste derför plikta med lifvet, 1325. -- 3) D. Foma Konstantinovitsch, furste af Susdal, d. 1383, fick 1359 af tatarkanen storfurstlig värdighet, måste för dennas bibehållande kämpa mot Moskva och låg sedermera i fejd med sin broder Boris och med tatarerna. -- 4) D. Ivanovitsch Donskoj, f. 1350, d. 1389, blef 1359, efter sin fader, furste af Moskva och fick 1362 af tatarkanen storfurstevärdigheten. 1372 besegrade han fursten af Tver, ehuru denne understöddes af litaverna, och fursten af Rjäsan, hvilka gjorde honom denna värdighet stridig. Derpå uppträdde han fientligt mot tatarerna och slog 1378 en tatarisk här. Då kanen Mamai, för att hämnas detta nederlag, bröt in i Ryssland med en väldig här, blef han öfvervunnen på Kulikovska fältet vid Don (d. 8 Sept. 1380). Genom denna seger, som förskaffade D. namnet "Donskoj", d. v. s. den donske, blef han en af Rysslands nationalhjeltar. Ehuru tatarerna 1382 tvungo honom till underkastelse, bibehöll han dock sin maktställning inom Ryssland, der han förfor mycket strängt med de furstar och bojarer, som satte sig upp emot honom. D., som arbetade på att få storfurstevärdigheten ärftlig inom sin ätt, är den egentlige grundläggaren af riket Moskva. -- 5) D. Ivanovitsch, yngste sonen till tsar Ivan "den förskräcklige", föddes 1583 och blef, jämte sin moder, af morbrodern Boris Godunov, för hvilken han stängde vägen till tronen, undanförd till Uglitsch samt der mördad 1591. Emellertid spred sig ett rykte, att hans moder räddat honom genom att lemna ett understucket barn i mördarnas våld. I anledning deraf uppträdde efter hvarandra flere personer, de s. k. "falske Dimitrijerna", som uppgåfvo sig vara den räddade D. Ivanovitsch och gjorde anspråk på ryska kronan. Den förste falske D. (1603--1606) var, enligt gängse uppgifter, en munk vid namn Grigori Otrepiev, af fattig adelsslägt och bördig från Kostroma samt mycket lik den mördade Ivan. Några antaga, att han var af kosackiskt blod. Såsom Ivan yppade han sig 1603, först för furst Visznievski i Litaven, i hvars tjenst han stod, och derefter för Mniszek, vojvod af Sandomir. Denne föreställde honom för Sigismund III af Polen, som ville begagna sig af honom för att sprida förvirring i sitt grannland. Understödd af polska friskaror, drog D. in i Ryssland med en här, som hastigt ökades med tillströmmande kosacker och annat löst folk. Boris Godunov blef flere gånger slagen, och efter hans hastiga död (1605) kröntes tronpretendenten s. å. till tsar. D. styrde med kraft, men uppväckte allmän ovilja genom sitt förakt för den grekiska religionen. Den 17 Maj 1606, midt under högtidligheterna med anledning af hans bröllop med Mniszeks dotter Marina, föll han, jämte en mängd polacker, i Moskva offer för det uppretade folket, anfördt af Vasili Sjujski. Vasili blef nu tsar. Men mot honom uppträdde 1607 en ny tronpretendent, den andre falske D. (1607--10), enligt somliga uppgifter en jude, enligt andra en son till furst Andrej Kurbski. Han föregaf sig vara den året förut störtade D. och sade sig hafva genom flykten undgått blodbadet i Moskva. Den hersklystna Marina erkände honom som sin man, hvarefter han fick polsk hjelp. I April 1608 besegrade han Vasili vid Bolkov och slog läger vid Tusjino, en mil från Moskva. Det var i denna förtviflade belägenhet Vasili fick anbud om hjelp af konung Karl IX, som ansåg Polens framgångar i Ryssland farliga för Sverige. Enligt fördragen af 1608 och 1609 marscherade Jakob de la Gardie 1609 till Moskvas befrielse. Samtidigt röjde den polske konungen Sigismund sin afsigt att göra sig till herre i Ryssland. Han uppmanade de polske anförarna i D:s här att till honom utlemna den nu för hans planer besvärlige pretendenten. D. lyckades dock fly undan, men blef 1610 mördad i Kaluga. -- Den tredje falske D. var diakonen Sidore, som bemäktigade sig det starka Pskov och af kringliggande nejder hyllades som tsar. Det var mot honom och hans parti, som Evert Horn kämpade 1611--12. Denne D. utlemnades af Pskovs innevånare, fördes till Moskva och afrättades der 1613. -- En fjerde falsk D. var den, som utgaf sig för en son af Grigori Otrepiev och Marina Mniszek. Äfven han understöddes en tid af polackerna. 1665 stryptes han i Moskva. J. Th. W.