Dingelstedt

Dingelstedt, Franz, friherre von D., tysk skald, född d. 30 Juni 1814 i Halsdorf (Hessen), var till en början skollärare, blef 1841 medarbetare i "Augsburger allgemeine zeitung", kallades 1843 till bibliotekarie hos konungen af Würtemberg, blef 1850 intendent vid hofteatern i München, fick 1856 plötsligt afsked från nämnda befattning, men blef 1857 generalintendent för hofteatern och hof kapellet i Weimar och 1867 direktör vid hofoperateatern i Wien. 1871 utbytte han sistnämnda syssla mot ledningen af hofburgteatern i samma stad. 1867 blef han af konungen i Bajern upphöjd i ärftligt adelsstånd och fick 1876 af österrikiske kejsaren herrlig värdighet. -- D:s första mera uppmärksammade dikter, Lieder eines kosmopolitischen nachtwächters (1840), röja stark påverkan af Herweghs politiska poesi, och hans Gedichte (1845; 2:dra uppl. 1858), som till största delen innehålla passionerade kärlekssånger, kännetecknas af en skarp realism. Nacht und morgen, neue zeitgedichte (1851) sluta sig till nattväktaresångerna. Bland D:s romaner och noveller märkas Wanderbuch (1839--43), Unter der erde (1840), Sieben friedliche erzählungen (1844) och Die amazone (1868; 2:dra uppl. 1869). Såsom dramatisk författare har D. gjort mycket stor lycka med tragedien Das haus der Varneveldt (1850). Han har dessutom riktat den tyska literaturen med värdefulla öfversättningar af Moliéres, Beaumarchais' och Shakspeares arbeten. Under sin vistelse i München åvägabragte han (1854) derstädes ett stort gästspel af Tysklands förnämste dramatiske konstnärer, hvilka gåfvo tolf mönsterframställningar (stycken af Lessing, Schiller och Göthe). 1864 lät han på samma sätt i Weimar uppföra en serie af Shakspeares historiska stycken. D. var äfven en af det tyska Shakspearesällskapets stiftare.