Diures

*Diures. En stor mängd af de ämnen, som afsöndras genom njurarna, framkallar dervid en stegring af urinsekretionen. Rikligt vattendrickande verkar i denna riktning; starkare blir denna vattnets verkan, om deri finnes löst en del salter, t. ex. ättiksyradt kali, salpetersyradt natron o. d.; dessa öka kraftigt blodtillflödet till njurarna. Om betydelsen af de medel, som — likt Digitalis och närstående — förstärka hjertverksamheten och derigenom medelbart verka urindrifvande se hufvudartikeln. Numera antaga många äfven tillvaron af diuretica, hvilka verka kraftigt urindrifvande direkt på njurarnas epitelceller, så t. ex. kaffeinet (koffeinet) i kaffe och té, teobrominet i kakaobönor o. s. v. Dessa, lösta i vatten tillsammans med benzoësyradt eller salicylsyradt natron, användas nu ganska mycket såsom urindrifvande medel; salicylsyradt teobrominnatrium benämnes derför diuretin. — Slutligen har äfven kalomel (qvicksilfverklorur) fått en ganska vidsträckt användning såsom urindrifvande, utan att man fullt kunnat ena sig om hur den verkar. — Diuretica användas — utom vid otillräcklig njursekretion — äfven vid åtskilliga förgiftningar, då gift inkommit i blodet, hvarur man önskar aflägsna det genom njurarna, samt då man önskar »späda ut» urinen för att förekomma bildning af urinsten eller för att göra urinen mindre retande vid åkommor i urinvägarna. C. G. S.