Divus, Lat., gudomlig, "den gudomlige", begagnades förr som binamn på menniskor, hvilka
efter sin död dyrkades som gudar; särskildt om de aflidne romerske kejsarna. Jfr Diva.
Nordisk familjebok · första upplagan
Divus
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1281–1282 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗