Docent

Docent l. (i äldre tid) Magister docens (af Lat. docens, af docere, undervisa), yngre universitetslärare, som hufvudsakligen har till uppgift att handleda studenterna genom enskild undervisning. Vid de svenska universiteten förordnas docent, efter fullgjorda lärdomsprof (disputation, utgifna skrifter o. d.), af kansleren, på hemställan af vederbörande fakultet eller sektion. Rättigheten att som docent undervisa kan återkallas af kansleren, då giltiga skäl förekomma. (I Kristiania finnas stipendiater, ungefär motsvarande docenter.) I Köpenhamn medför doktorsgraden rätt att meddela undervisning vid universitetet; men titeln docent nyttjas endast om de s. k. "normerede" och "extraordinäre" docenter, hvilka utnämnas, då man önskar fästa unga talanger vid universitetet och ingen professur år ledig. Vid högskolan i Helsingfors utnämnas docenter af kansleren, på hemställan af konsistorium. För att der kunna kallas till docent fordras att hafva utgifvit och försvarat en afhandling.