Dödsboken, benämning på en gammalegyptisk religiös urkund, hvars källor delvis gå tillbaka ända till de äldsta dynastiernas tid. Under århundradenas lopp hafva urtexterna småningom förändrats och utvidgats genom tillägg af nya kapitel och infogande af mer eller mindre omständliga kommentarer (man antager en serie af tre sådana), och derjämte hafva tidtals yppats störande afbrott i traditionen, hvilket haft till följd, att Dödsboken, i det skick de yngsta dynastierna lemnat densamma, fått ett för oss nära nog helt och hållet ofattbart innehåll. Som denna urkund likväl utan tvifvel är den vigtigaste källan för kännedomen om egypternas religiösa åskådning, har man sökt att, så vidt görligt, föra texterna så långt som möjligt tillbaka mot urkällan. Också har i flere år en stor Dödsboks-upplaga, med plan i nu antydda syftning, förberedts af den schweiziske egyptologen Naville,
som för detta ändamål åtnjuter stora anslag af det preussiska kultusministeriet och af vetenskapsakademien i Berlin. -- Dödsboken utgöres af en samling böner, hvilka tänktes lagda i den dödes mun och voro ämnade att af honom reciteras på de olika stadierna af hans långa underjordiska färd -- från begrafningsdagen och till den stund, då han skulle träda i gemenskap med solguden. Man får i dem en utförlig redogörelse för alla de nejder själen måste genomvandra, de metamorfoser den hade att undergå, de fientliga makter den hade att bekämpa, domen i den dubbla rättvisans sal, der guden Osiris förde ordet, o. s. v. De särskilda kapitlen hafva i allmänhet vignetter, som i bild framställa hufvudtemat. De inledas vanligen med ett: "Uttaladt af Osiris N. N. (den dödes namn)". Dödsboken anträffas oftast i papyrusform, vare sig med hieroglyfisk eller hieratisk (undantagsvis med demotisk) skrift. Äfven på kistor, statyer, amuletter och i allmänhet på sådana föremål, som följde den döde i grafven, träffas dödsboksinskrifter. Då det ansågs af vigt för den döde att medföra en dödsbok i grafven, "för bättre minnes skull" och för att rätt kunna recitera de för förvandlingsprocessens olika stadier afsedda bönerna, var det naturligt, att en hvar sökte skaffa sig en text. En fattig fick nöja sig med ett litet blad, en rik kunde köpa sig en stor rulle på ända till 165 kapitel, ja kanske flere. Dödsboksförsäljningen urartade slutligen till en verklig industri. Skrifvarna hade på förhand rullar färdiga, i hvilka endast den dödes namn behöfde infogas, för att allt skulle vara i lag. Detta bidrager i sin mån till att förklara huru dödsbokstexter kunna vara så felaktiga och vårdslösade: ingen annan än den döde läste dem, och hans tunga var förstummad. -- Dödsbokstexterna hittas vanligen i mumiekistorna, innanför sjelfva svepningen (söm likaledes plägar innehålla dödsboksformler), under armarna, på bröstet eller ryggen, o. s. v. af mumien. Jfr K. R. Lepsius, "Das todtenbuch der aegypter" (1842), som innehåller det fullständigaste hittills funna exemplaret, på 165 kapitel, och "Aelteste texte des todtenbuchs" (1867i samt J. Lieblein, "Index du livre des morts" (1875). K. P.