Dödsförklaring, jur., ett af domstol meddeladt beslut att en försvunnen person, som ej inom viss tid låtit höra af sig, skall anses för död. Sådan förklaring, hvilken sökes af dem, som ega rätt till den försvunnes egendom, i händelse han är död, meddelas i allmänhet icke förrän tjugo år förflutit från den tid, då den försvunne veterligen var vid lif. Har den försvunne varit i någon särskild lifsfara, t. ex. blifvit lifsfarligt sårad i strid eller varit ombord på fartyg, som förlist, utan att man vet, att han räddats, kan ansökning om dödsförklaring beviljas, sedan fem år förflutit. Så kan äfven ske, oberoende af sådan fara, om den försvunnes ålder, då han efter känd underrättelse var vid lif, utgjorde åttiofem år eller deröfver eller vid tiden för ansökningen skulle vara mera än nittio år. Efter att hafva undersökt förhållandena och utfärdat kallelse å den försvunne att hos rätten anmäla sig, meddelar domstolen förklaringen om hans död, hvilken, efter olika omständigheter, antages hafva inträffat på den tjugonde eller femte årsdagen af hans senaste kända lifsdag eller hans nittionde årsdag eller dagen för lifsfaran. Allt efter som dödsdagen förklaras hafva inträffat förr eller senare, bestämmes den rätt, som andra personer må hafva på hans qvarlåtenskap, hvilken rätt kan vara olika efter olika tid för hans frånfälle. Skulle det sedan visa sig, antingen att han ännu lefver eller att han dött på annan tid, återgår egendomen till honom eller öfvertages af andra, enligt den vunna upplysningen om hans verkliga dödsdag. (Jfr k. förordn, d. 27 Nov. 1854).
En försvunnen persons make (man eller hustru) har dock rätt att, i fråga om det äktenskapliga bandets bestånd, tidigare än som nu nämnts, få den försvunne betraktad såsom icke vidare varande vid lif. Då sex år gått till ända från hans bortresa (försvinnande), eller tidigare, om särskilda skäl för tidens förkortande finnas, kan maken af domstol få tillåtelse att gå i nytt gifte (jfr kap. 13, § 6 Giftermålsbalken). Före det nya giftet skall delning af makarnas egendom verkställas, hvarvid den försvunnes andel afsättes för hans räkning eller till framtida behandling efter ofvan angifna föreskrifter. Jfr Borgerlig död. E. v. N.