Dotation

Dotation (Med. Lat. dotatio, af Lat. dos, hemgift), jur., är ett för den svenska rätten främmande juridiskt begrepp, hvilket i den romerska rätten betydde tilldelande af hemgift åt en qvinna, som skulle träda i gifte. I ett slags analogi dermed erhöll i den kanoniska rätten den förmögenhet, som vid upprättandet af fromma stiftelser (kyrkor, skolor, hospital, själamässor o. d.) anslogs till underhåll, benämningen "dos", och den akt, som gaf upphof åt en sådan, kallades "dotatio", hvilken benämning äfven brukades om sjelfva förmögenheten. Dotation till en kyrka medförde, när den var förenad med vissa andra kyrkan gifna förmåner (area, exstructio), patronatsrätt öfver densamma. Från den kanoniska rätten blef begreppet dotatio, med utvidgad betydelse, öfverflyttadt till den verldsliga rätten. Sålunda förstår man dermed, åtminstone efter fransk rätt, den handling, hvarigenom, vid stiftandet af en offentlig inrättning (af hvad slag som hälst), en förmögenhet öfverlemnas till densamma, hvarigenom den blir i stånd att uppfylla sitt ändamål. (Äfven enligt denna rätt användes dotation tillika om sjelfva förmögenheten.) Men begreppet utvidgades allt mera till analoga fall. Så betecknades med dotationer de anslag, som under första franska kejsaredömet anvisades såsom belöning åt dem, hvilka utmärkt sig i dess tjenst, och som bestodo i majorat, bildade af konfiskerad eröfrad egendom och ärftliga efter primogenitur. Med kejsaredömets fall upphörde dessa och blefvo till en del ersatta genom pensioner åt innehafvarna. Särskildt med hänsyn till anslagets benefika natur gafs benämningen dotation äfven åt anslagen till den kejserliga familjens medlemmar. I öfverensstämmelse med nu anförda uppfattning af begreppet dotation var "la dotation de la couronne" i Frankrike benämningen på den fasta och lösa egendom, som var ställd till suveränens disposition, om hvilken egendoms rättsliga natur må anmärkas, att den är "impréscriptible" och "inaliénable". -- Dotationer benämnas äfvenledes de, vare sig af fasta egendomar eller af penningar bestående, anslag, som blifvit gifna till det tyska kejsaredömets statsmän och krigare. -- I Preussens utgiftsstat förekomma vissa ständiga utgifter uppförda under namn af dotationer: ett tillskott till civillistan, anslag till statsskuldens förräntande och amortering, m. m. -- I allmänhet torde sålunda med dotation förstås ett till personer eller stiftelser giftet anslag af benefik natur. -- Dotera, gifva dotation. Th. R.