Dublin [dö'blin], Fornn. Dyflin. 1) Grefskap i den irländska prov. Leinster, mellan Irländska sjön samt grefskapen Wicklow, Meath och Kildare. Arealen 916 qv.-kilom. (16,6 qv.-mil). 405,265 innev. (1871), af hvilka omkr. 77 proc. katoliker. D. är ett vågformigt och fruktbart slättland; endast i söder träffar man berg af någon betydligare höjd. Den största floden är Liffey. Industrien, som fordom var ganska liflig, har aftagit och lemnar nu endast linne, papper och några bomullsvaror. -- 2) Hufvudstad i nämnda grefskap och på hela Irland, å båda sidorna om floden Liffey, vid densammas utlopp i Dublinbukten. 314,666 innev. (1879), förstädernas inberäknade. Den egentliga staden skiljes från de många förstäderna genom Circular-road, en 15 kilom. (2 mil) lång bulevard. Östra delen af D., med den praktfulla Sackville-street, är en af de vackraste stadsdelarna i hela Stor-Britannien, hvaremot vestra delen, som företrädesvis ar befolkad af arbetare, har mycket trånga och smutsiga gränder. Bland offentliga byggnader må nämnas: slottet, banken, som fordom var parlamentshus, den anglikanska och den katolska katedralkyrkan, Trinity college, posthuset, börsen, rådhuset och museet. D. är säte för vice-konungen öfver Irland, för Irlands högsta domstol samt for en anglikansk och en katolsk ärkebiskop. Undervisningsanstalterna äro, till följd af den rastlösa täflan mellan de båda religiösa bekännelserna, många och goda: trenne universitet (det enas olika fakulteter äro dock förlagda till andra irländska städer, och det är endast examenskommissionen, som har sitt säte i D.), 80 högre läroanstalter och omkr. 250 folkskolor. Universitetet Trinity college (grundlagdt af Elisabet 1591 och intill 1873 uteslutande protestantiskt) är en af Europas rikaste högskolor. Dessutom finnas i D. många vetenskapliga föreningar och en stor mängd välgörenhetsinrättningar. Industrien, som fordom var ganska betydande, är nu i tillbakagående; de förnämsta industriella inrättningarna äro jerngjuterier, maskinverkstäder, kemiska fabriker, bryggerier, brännerier och glasbruk. Handeln deremot har mycket utvecklats, och kusthandeln är särdeles liflig. Staden står genom en jernväg i förbindelse med Kingstown, som utgör dess egentliga hamn. -- D:s äldsta historia är legendarisk. Omkr. 450 införde S:t Patrik kristendomen der. Omkr. 840 eröfrades D. af två norska vikingar, Torgisle och Frode, hvilka gjorde det till hufvudort i konungariket D., ett af de riken, som norrmännen upprättade på Irland. Torgisle och Frode nedgjordes af irerna, men 852 upprättade Olof den hvite riket D. på nytt. De norske eröfrarna hade ständiga strider att utstå mot infödingarna och fördrefvos ofta från landet, men behöllo slutligen öfverhand. 1171 intogs D. af engelsmännen. 1209 blefvo de engelske borgarena, då de firade påsken, öfverfallna af sina iriska grannar, och fem hundra nedhöggos. Årsdagen af denna händelse ("Black monday") firades länge med tåg till platsen för mordet, Cullenswood, som än i dag kallas "the bloody fields".
Nordisk familjebok · första upplagan
Dublin
Ämne: Grevskap i Storbritannien och Irland · Storbritannien och Irland: orter, grevskap och London
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1520–1521 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗