Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Dunker

Ämne: Norska ämbetsmän och historiker · Norrmän

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 1574 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Dunker, Karl Kristian Henrik Bernhard, norsk jurist och politiker, föddes d. 22 Maj 1809 i staden Slesvig. Hans fader, Vilhelm d'Uncker, bergsassessor från Hessen, var gift med en syster till K. Hansteen och från 1810 till sin död (1844) bosatt i Norge. Hans moder, Konradine d'Uncker, var en mycket begåfvad qvinna, hvars lefnadsminnen utkommo 1871, under titeln Gamle dage. Bernhard D. blef student i Kristiania 1828 och juris kandidat 1834. Sedan han derefter några år varit "fuldmägtig" hos dåv. höiesteretsadvokaten Fr. Stang, blef han 1837 overretsprokurator och 1841 höiesteretsadvokat. I sistnämnda egenskap blef han snart erkänd som Norges förnämste sakförare. Hans föredrag utmärktes alltid af stor klarhet och juridisk skärpa i förening med ett elegant uttryckssätt och en långt drifven hänsynslöshet. Hans originella personlighet bidrog att höja verkningarna af hans tal. (Advokaten Berent i "En fallit" af B. Björnson anses tecknad med D. som förebild.) 1859 blef D. regeringsadvokat. Medan ståthållarestriden 1860 pågick, utgaf han, under titeln Flyveblade, åtskilliga småskrifter, i hvilka han med stor skicklighet häfdade den norska uppfattningen. Då en unionskomité sedermera tillsattes med anledning af ståthållarefrågan, uppträdde han emot regeringen. 1866 utgaf han första delen af en skrift Om revision af forenings-akten mellem Sverige og Norge, och 1868, sedan komiténs betänkande utkommit (1867), en ny del. Jämväl i detta arbete framträder han mera som en skarpsinnig advokat än som en objektivt granskande och dömande historiker. D. var en varm skandinav och hade såsom sådan utvecklat en egendomlig uppfattning, hvilken, oaktadt sin ensidighet, vann en stor mängd anhängare. Så länge, menade han, Danmark icke är medlem af den skandinaviska unionen, måste hvarje utveckling af den äldre föreningen på den 1814 lagda grundvalen uppskjutas, på det Danmarks framtida ställning i unionen icke må förryckas. 1845 uppträdde D. med en skarpsinnig tolkning af Norges grundlag. 1854 valdes han af stortinget till medlem af jurykommissionen, i hvilken han uttalade sig mot införandet af jury i Norge. Äfven som festtalare åtnjöt han ganska stort anseende. Under sin studenttid var han god van med Welhaven, till hvars parti han då hörde. D. ådagalade varmt intresse för konsten och literaturen, hvilkas idkare han ofta samlade i sitt gästfria hus. I många år var han medlem af styrelsen för Kristiania teater och utöfvade som sådan stort inflytande. Han afled i Kristiania d. 28 Juli 1870. Y. N.