Durham [dörham]. 1. Grefskap i norra England, vid Nordsjön. Arealen 2,621 qv.-kilom. (47,6 qv.-mil). Omkr. 850,000 innev. Landet är i v. uppfyldt af utgreningar från Penninska bergen samt i ö. och s. vågformigt och tämligen fruktbart. 65 proc. af marken är odlad. Floder äro Tyne, med bifloden Derwent, hvilka utgöra
gräns mot Northumberland, och Tees, gränsflod mot York, samt Wear. D:s förnämsta rikedom äro de berömda stenkolsfälten i östra delen, hvilka årligen afkasta 25 mill. tons kol. Bergen lemna jern, bly, byggnadssten och skiffer. Den s. k. korthornsboskapen har sitt hemland i detta grefskap. D. är ett s. k. "county palatinate", pfalzgrefskap, och den i staden D. residerande biskopen innehade länge den verldsliga makten derstädes. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Wear. 14,406 innev. (1871). Universitet, stiftadt af Cromwell (1657), sedermera upphäfdt, men åter öppnadt 1833. Staden har en rikt smyckad domkyrka i romansk stil. Denna uppfördes 1093 af biskop Carileph, men har flere tillbyggnader af yngre datum. Slottet, som länge var biskopssäte och nu är inredt till universitetsbyggnad, uppfördes 1072 af Vilhelm Eröfraren. Industrien obetydlig.