Duse, Eleonora, italiensk skådespelerska, föddes d. 3 Okt. 1859 i Vigevano, prov. Pavia, åtnjöt en förträfflig scenisk utbildning vid Cesare Rossis trupp och gjorde lycka i glada, naiva flick-roller, men fick äfven öfva sina krafter i de mest olikartade uppgifter. I början af 1880-talet spelade hon i Turin och Rom de qvinliga hufvudrollerna i Sardous och Dumas d. y:s sededramer med sådan framgång, att hon med ens blef erkänd som en scenisk storhet. Hon bildade då eget sällskap och företog turnéer i hemlandet och utom Italien samt erkändes vara samtidens mest intresseväckande och genialiska skådespelerska. Hon eger trots sjuklighet ett oförlikneligt herravälde öfver både sin röst och sina andra yttre uttrycksmedel och kan förvandla sig så, att hon är precis hvad rollen fordrar, utan att som andra skådespelerskor begagna smink och dylika maskeringsutvägar. Natur och verklighetstrohet äro hennes främsta ögonmärken; hon eger en märkvärdig individualiseringsförmåga, medan hennes eldiga temperament och djupa känsla förläna den nödiga idealiteten åt hennes realistiska skapelser. Det är förnämligast som scenisk tolk af det qvinliga lidandet D. vunnit sin konstnärliga storhet, och till hennes förnämsta roller höra Marguerite Gautier i »Kameliadamen», Odette, Fedora, Nora i Ibsens »Ett dockhem», Magda i Sudermanns »Hemmet», Santuzza i Vergas »Cavalleria rusticana» och Shaksperes Kleopatra, men äfven i komiska roller, sådana som Cyprienne i »Låtom oss skiljas» eller den glada värdshusvärdinnan Mirandolina i Goldonis klassiska lustspel »La locandiera», är hon utmärkt. Med eget teatersällskap uppträdde hon i Wien och Berlin 1892 samt sedermera i Petersburg, Nord- och Syd-Amerika, London, Spanien, Köpenhamn, Stockholm (1895) och Paris (1896). I sitt 1880 ingångna, 1894 upplösta äktenskap med skådespelaren, sedermera konsuln i Buenos Aires Theobaldo Chechi [kēki] har hon en dotter.
Nordisk familjebok · första upplagan
Duse
Ämne: Skådespelerskor, främst kvinnliga · Skådespelare och sångare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 556–557 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗