Dynast

Dynast (Grek. dyndstes, maktinnehafvare) betecknade i det forna Grekland dels herskare med så litet område, att de ej skäligen kunde kallas konungar, och dels sådana personer, som kommit till styrelsen genom en våldshandling (t. ex. "de trettio tyrannerna" i Athen). Under medeltiden förstods med dynast en herskare i allmänhet, utan afseende på storleken af hans område, således lika väl en konung som en baron. (I Tyskland nyttjades ordet dock endast om de herrar, hvilka icke kommit i åtnjutande af fullständig "landeshoheit", d. v. s. alla kejserliga höghetsrättigheter inom området. Sedan 1400-talet antogo dessa dynaster grefvetitel.) Ordet (som sällan begagnats af svenska författare) brukas nu i betydelsen af regent, höfding. -- Dynasti (Grek. dynasteia, en dynasts makt), en följd af herskare ur en och samma slägt, herskareätt, regenthus. -- Dynastisk, som har afseende på en dynast eller en dynasti. -- Dynastisk politik, en politik, som har till sin förnämsta uppgift att arbeta för en dynastis intressen, genom att trygga hennes makt. Dynastisk var i grund och botten den politik, som fördes af medeltidens feodalherrar och af nya tidens absolute monarker. I konstitutionella samhällen är en dynastisk politik ej gerna möjlig. -- Dynastiska oppositionen kallades i Frankrike, under Ludvig Filips regering, det riksdagsparti, som visserligen ville hafva dynastien Orléans qvar på tronen, men ogillade konungens styrelsesystem. J. Th. W.