Dyner (T. dünen, Fr. dunes, Eng. downs), geol., de ofruktbara, nakna, långdragna sandkullar, som förekomma på låga, för starka hafsvindar utsatta sandiga kuster och hvilka uppstå derigenom att vinden drifver den under ebbtiden torrlagda strandsanden inåt land (flygsand) och hopar den till vinkelrätt mot vindriktningen utsträckta, mer eller mindre oregelbundna förhöjningar, som efter hand flytta sig allt mera inåt, under det nya danas utanför. Flyttningen tillgår så, att sandkornen af den starka blåsten rullas uppför dynernas helt svagt (5°--10° från horisonten) lutande vindsida, tills de nå sjelfva ryggen af höjningen, och derefter, i lä för denna, afsätta sig på eller liksom rasa utför och betäcka den ungefär 30° lutande läsidan. Genom sitt oafbrutna framryckande åstadkomma dynerna mångenstädes stor skada. De äro i stånd att förvandla bördiga slätter till öde sandfält, begrafva hela byar, uppdämma floder och derigenom föranleda öfversvämningar m. m. På Jyllands vestra kust intaga dynerna ("klitterne") ett milsbredt bälte från Skagen ända till Blåvandshuk, en sträcka af 335 kilom. (45 mil). Äfven på Hollands och Bretagnes kuster finnas vidsträckta dynbildningar, och likaså vid kusterna af nordtyska laglandet. Vid det afrikanska låglandets vestra kust lära finnas dyner, som uppnå en höjd af 180 m. (600 f.) öfver hafvet. -- Inom Sverige är det endast i Skåne, som några med dyner jämförliga bildningar förekomma, och dessa hafva en ganska obetydlig utbredning.
Icke endast vid hafskusterna, utan äfven midt i fastlandet, der större sandslätter förekomma, kunna dynformiga flygsandskullar uppstå. Öcknarnas sandiga öfveryta är nästan ständigt i rörelse. Egypten skulle kanske helt och hållet öfvertäckas af sand från Sahara, om icke Libyska bergskedjan funnes såsom en skyddsmur.
Det enda verksamma medlet till förhindrande af flygsandens ödeläggande verkningar är plantering af barrträd och andra för ändamålet lämpliga växter. E. E.