Eburoner

Eburoner. På Julius Caesars tid bodde kring Maas, på norra sluttningen af Ardennerna, fem små folk: kondruser, eburoner, caeraeser, paemaner och segnier, hvilka med ett gemensamt namn kallades germani. Dessa folk voro sannolikt från andra sidan Rhen invandrade germaner; men den omständigheten att deras namn äro keltiska, tyckes antyda, att de antagit keltiskt språk och sammansmält med den belgiska befolkningen. Det förnämsta af dessa fem folk voro eburonerna. På deras område låg staden Aduatuca (nuv. Tongern, vid floden Geer, s. v. om Maastricht), hvilken dock äfven betecknas som ett eget samhälle vid eburonernas gräns. Enligt en sägen ledde denna stads innevånare sitt ursprung från den besättning, hvilken cimbrerna sägas hafva qvarlemnat der vid sitt infall i Gallien mot slutet af 2:dra årh. f. Kr. -- Senare undanträngdes såväl de särskilda folknamnen som den gemensamma benämningen germaner af namnet tungri. Ända in i medeltiden fortlefde dock kondrusernas namn i namnet på landskapet Condrust (Condroz), och möjligen är det caeraesernas namn, som återfinnes i uttrycket pagus carascus (det carasciska området). S. F. H.