Edgren

Edgren, Johan Gustaf, läkare, född d. 9 Okt. 1849 i Åmål, blef student i Upsala 1871, med. kandidat derstädes 1876, med. licentiat vid Karolinska institutet 1879 och med. doktor i Upsala 1881, sedan han vid Karolinska institutet försvarat afhandlingen Bidrag till läran om temperaturförhållandena i periferiska organ (1880). Såsom laborator i fysiologi tjenstgjorde han 1877 i Upsala och åren 1879–80 i Stockholm; han förordnades 1884 till docent i medicin vid Karolinska institutet samt utnämndes 1888 till e. o. professor i samma ämne derstädes. Bland hans skrifter märkas Iris' rörelsemekanism hos grodan I, II (i »Upsala Läkareför:s förh.», 1876, 1878), Den elektriska undersökningen af musklerna och de motoriska nerverna (1884), Om den primära progressiva myopatin (i »Nord. Med. ark.», 1887), Kardiografiska och sfygmografislta studier (dersammast., 1888), Amusie (musikalische aphasie, i »Deutsche zeitschr. f. nervenheilkunde», 1895), Inledning till Sv. läkaresällskapets diskussioner om Kolerans behandling (i sällskapets »Förhandl.». 1892) och om Lungtuberkulosens botlighet (dersammast., 1896) samt Om lungtuberkulosens utbredning, botlighet och bekämpande (föredrag i helsovårdsföreningen, s. å.). R. T–dt.