Edhem pascha, turkisk statsman, f. 1823, blef 1849 adjutant hos sultan Abdu-l-Medjid och chef för den militära afdelningen af dennes hof, föll 1856 plötsligt i onåd, men blef redan s. å. medlem af tansimatrådet och utnämndes kort derefter till utrikesminister, blef 1864 handelsminister, 1870 president i högsta domstolen, 1871 minister för de offentliga arbetena, 1876 sändebud i Berlin och 1877 storvesir. Sistnämda befattning förvaltade han till i Febr. 1878 (således under hela rysk-turkiska kriget), då han afgick ur ministèren.
1. Edholm, Erik af, läkare, föddes i Fors socken, Jämtlands län, d. 5 Febr. 1777, blef student i Upsala 1796, medicine doktor 1810 och lifmedikus hos kronprinsen Karl Johan 1812, tjenstgjorde 1813--15 som fältläkare vid kronprinsens stab samt utnämndes 1818 till förste tjenstgörande lifmedikus hos konung Karl Johan. 1822--41 var han vice ordförande och 1841--49 ordförande i Sundhetskollegium, kallades 1819 till ledamot af Vetenskapsakademien, upphöjdes 1821 i adligt stånd och utnämndes 1842 till förste arkiater. Död i Stockholm den 29 Maj 1856. Svenska läkaresällskapets handlingar innehålla åtskilliga uppsatser af E:s hand.
2. Edholm, Erik Vilhelm af, den föregåendes son, militär, ämbetsman, föddes i Stockholm d. 13 Juni 1817, blef student i Upsala 1835 och utnämndes 1836 till underlöjtnant vid Konungens andra lifgarde, med hvilket han 1848, som löjtnant och chef för ett fältkompani, deltog i expeditionen till Danmark och vid hvilket han avancerat till öfverstelöjtnant och förste major (1861), då han 1866 utnämndes till hofmarskalk och s. å. till förste direktör för K. M:ts hofkapell och teatrar. 1838 blef han ordonnansofficer hos Karl XIV Johan samt 1857 adjutant hos Oskar I, och 1859 fick han samma befattning hos Karl XV. 1865 befordrades han till öfverste i armén, och 1869 utnämndes han till förste tjenstgörande hofmarskalk, med förordnande att fortfarande jämväl bestrida direktörsbefattningen vid K. teatern. Sedan han vid faderns död (1856) blifvit adelsman, var han under ståndsriksdagarna medlem af Ridderskapet och adeln. Såsom sådan hade han plats dels i Ekonomi-utskottet, dels i Statsutskottet. 1863--66 var han ledamot af komitén för granskning af förslaget till ny straffoch rättegångslag för krigsmakten och uppträdde der för prygelstraffets afskaffande. 1866 kallades han till ledamot af Musikaliska akademien. Under den tid E. varit teaterdirektör har ett stort antal operor blifvit uppsatta, t. ex. "Afrikanskan", "Romeo och Julia", "Lohengrin", "Tannhäuser", "Mignon", "Carmen" och "Aida", samt, af svenska kompositörer, "Den bergtagna", "Vikingarna" och "Blenda". På den dramatiska scenen hafva under denna tid, jämte originalarbeten företrädesvis upptagits stycken från den franska sedekomediens område. Bland sistnämnda arbeten har E. öfversatt "Män af ära" (af Ch. Garand),. "Markisinnan" (Eug. Nus och Ad. Belot), "Danicheffarna" (Pierre Nevsky), "Dora" (V. Sardon) och "Fru Caverlet" (E. Augier) samt flere smärre stycken.
3. Edholm, Edvard Mårten, läkare, den förres broder, föddes å Frescati på Djurgården vid Stockholm d. 19 Juli 1831. Han blef 1850 student i Upsala, 1859 medicine doktor och 1863 andre bataljonsläkare vid Svea lifgarde. Enligt generalorder deltog han 1864 i danska kriget, under hvilket han än vistades på krigsteatern (Dybböl och Als), än vid de olika liniernas sjukhus. 1864 var han en kortare tid adjungerad ledamot i Sundhetskollegium, blef s. å. förste bataljonsläkare vid Lifgardet till häst och tjenstgjorde 1865 som sekreterare i den svensk-norsk-danska farmakopé-komité, som då var samlad i Stockholm. 1866 utnämndes han till lifmedikus hos Karl XV, och 1870 kallades han till ledamot i komitén för utarbetande af en ny upplaga af "Pharmacopaea militaris". 1870 förordnades E. af Sundhetskollegium att på skådeplatsen för fransk-tyska kriget inhemta upplysningar angående helsovården och uppehöll sig med anledning deraf en tid vid tyska högqvartéret i Versailles samt vid åtskilliga militärsjukhus i Frankrike och Tyskland. 1871 transporterades han till förste bataljonsläkare vid Fortifikationens pontonierbataljon, utnämndes s. å. till regementsläkare vid Lifregementets dragonkår och erhöll 1872 förordnande att tills vidare bestrida ett medicinalrådsämbete i Sundhetskollegium. 1874 blef han öfverfältläkare, i hvilken egenskap han inlagt stora förtjenster om militarläkareväsendets ordnande och höjande. 1864--73 var han sekreterare i Svenska läkaresällskapet, och 1863--71 redaktör af detta sällskaps tidskrift, "Hygiea". 1872 blef han ledamot af Krigsvetenskapsakademien. 1876 deltog han som Sveriges ombud i hygieniska kongressen i Bruxelles och hade dervid jämväl uppdrag att taga kännedom om nyare kasernbyggnader i Belgien och Frankrike. S. å. blef han ordförande i komitén för ordnandet af den militära helsovården, och 1877 direktor för militarläkarekursen. Sedan 1876 har han varit ordförande i Svenska militärläkareföreningens centralkomité och redaktör för "Tidskrift i militär helsovård". Utom en mängd uppsatser angående militärmedicinska förhållanden har E. utgifvit: Helso- och förbandslära för underbefälsskolor (1875, 2:dra uppl. 1876), Handbok i militär helsovård och sjukvård för arméns befäl (1878) samt Om svenska härens helsovård med särskild hänsyn till de militära etablissementen (1880) m. fl.