Efeser-brefvet

Efeser-brefvet l. Epistelen till efeserna, en af Nya testamentets böcker, utgör sannolikt en rundskrifvelse till åtminstone några af de kristna församlingarna i Mindre Asien och är författadt af Paulus under hans fångenskap i Caearea (59--61) eller Rom (62--64). Emellertid anse många bland samtidens mest framstående kritiske teologer detta bref för oäkta, och de stödja sin mening bl. a. på de opaulinska uttryck och åsigter, som de trott sig finna i detsamma. Sannolikt härrör öfverskriften "Till efeserna" från en senare tid. Brefvet är hållet i allmänna ordalag, utan några lokala eller individuella hänsyftningar, hvilket synes bevisa, att det icke var ämnadt uteslutande för den efesiska församlingen, med hvilken Paulus var personligen väl bekant. Sannolikt är det i Kol. 4: 16 omtalade brefvet till Laodicea detsamma som Efeserbrefvet. Innehållet, som företer stor likhet med Kolosserbrefvet, utgöres af ett beprisande af Kristi höghet och storheten af den genom honom utförda återlösningen samt af förmaningar till ett kristligt lefverne.