Efor (Grek. eforos, uppsyningsman), en i flere forngrekiska stater (hufvudsakligen de doriska) bruklig titel för regeringsmedlemmar och vissa högre ämbetsmän. -- Mest bekanta äro eforerna i Sparta, hvarest inrättningen af eforosämbete tillskrifves dels Lykurgos och dels konung Theopompos (omkr. 724 f. Kr.). Eforernas bestämmelse var från början endast att i folkfrihetens intresse vaka öfver författningens upprätthållande och att bilda en motvigt mot befarade öfvergrepp från konungamaktens sida. Deras myndighet utsträcktes dock allt längre och öfvergick inom kort nästan till en despotism, i förhållande till hvilken konungamakten qvarstod såsom en tom skugga. I sin hand förenade eforerna ledningen af den inre och den yttre politiken, lagskipningen samt uppsigten öfver ungdomens uppfostran och medborgarnas enskilda lif. Hvarje statens ämbetsman kunde af dem ställas inför rätta, ådömas böter, afsättas och fängslas. Sjelfva konungarna måste på kallelse inställa sig inför deras tribunal. Eforerna voro fem och valdes årligen bland alla spartaner. Efter ämbetets nedläggande kunde de af sina efterträdare ställas till ansvar för sin förvaltning. Jfr Eforus. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Efor
Ämne: Titlar och rangbeteckningar · Titlar och ämbeten
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 180–181 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗