Ellips (Grek. elleipsis, brist, af elleipein, qvarlemna, utelemna). 1. Gramm. och retor., utelemnande af en för talets fullständighet nödvändig, men genom det grammatiska sammanhanget lätt supplerad satsdel. Denna talfigur användes ofta för att förläna en tanke ett kraftigare uttryck. Mest förekommer den i ordspråk o. d. Jfr Aposiopesis. -- 2. Geom. En kroklinie, så beskaffad, att summan af afstånden från hvarje punkt på densamma till tvänne fasta punkter är konstant, d. v. s. alltid lika. De fasta punkterna kallas brännpunkter (foci), och afstånden mellan en ellipspunkt och brännpunkterna få namn af brännpunktsradier (radii vectores). I öfverensstämmelse med denna definition kan ellipsen, medelst en tråd, uppritas på följande sätt. Ändarna af tråden, hvars längd bör vara lika med summan af radii vectores, fästas i brännpunkterna, hvarefter tråden hålles spänd medelst ett stift, som föres omkring. Vid denna rörelse beskrifver stiftet en ellips. Den räta linie, som går genom de båda brännpunkterna, kallas ellipsens större axel. Den mindre
axeln skär den större midt i tu under räta vinklar. Axlarnas skärningspunkt är ellipsens medelpunkt. Afståndet mellan brännpunkterna, uttryckt i den större axeln såsom enhet, kallas ellipsens excentricitet, och ju mindre detta förhållande är, dess mera närmar sig ellipsen en cirkel. Cirkeln kan betraktas som en ellips, hvars brännpunkter sammanfalla eller hvars excentricitet är noll. Kallas den större halfaxeln a, den mindre b, så är ellipsens yta [pi]ab ([pi] = 3,14159). Ljusstrålar, som utsändas från den ena brännpunkten, återkastas från ellipsens periferi (tänkt såsom speglande) till den andra. Deraf namnet brännpunkt, focus. Ellipsen är en af de s. k. koniska sektionerna (se d. o.) och uppkommer derigenom att ett plan genomskär konens alla alstringslinier. -- I astronomien spelar ellipsen en vigtig rol. Enligt Kepler röra sig nämligen planeterna i elliptiska banor, hvilkas ena brännpunkt sammanfaller med solens medelpunkt. A. M-y.