Encrinus, paleont., ett i triasformationen förekommande slägte af fossila krinoidéer. En art af slägtet, E. liliiformis, hvilken ymnigt uppträder i Tysklands "musselkalk", ådrog sig genom sin vackra liljelika kalk tidigt uppmärksamhet och gaf anledning till att de fossila krinoidéerna fingo benämningen enkriniter. G. L.
Pleurodictyon paleont., ett endast i devonsystemet förekommande fossil, hvars natur länge varit omtvistad. Numera anses det… Hysterolithes paleont., en af äldre forskare använd benämning för stenkärnor af brachiopoder (armfotingar), hufvudsakligen … Aroides Kutorga, paleont. I den bemärkelse, hvari detta namn numera tages, tjenar det att beteckna fossila blomkolfva… Xiphodon (af Grek. xifos, svärd, och odus, tand), paleont., ett till de icke idisslande partåige (Artiodactyla) hörand… Conocephalites paleont., ett för "primordialzonen" utmärkande trilobitslägte, med konvex, framåt afsmalnande panna, långsträ… Entomolithus (af Grek. entomon, insekt, och lithos, sten), paleont., ett namn, med hvilket Linné och några författare efte… Mastodonsaurus (af Mastodon, se d. o., och Grek. sauros, ödla), paleont., fossilt ödleslägte, tillhörande labyrintodonterna … Encrinurus paleont., trilobitslägte med granuleradt eller knöligt skal, framtill vidgad pannar uppstående ögon, elfva-le…
Alla artiklar i ämnet →
Hänvisas hit från
Enkriniter paleont., en gammal benämning på fossila krinoidéer. Deras lemningar, i synnerhet de af talrika runda eller femkantiga leder bestående stjelkarna … band 4, sp. 567 Trochiter geol., kallades förr stjelkarna och stjelklederna hos de fossila sjöliljorna. Dylika leder bilda stundom nästan helt och hållet vissa kalkstenar, som … band 16, sp. 741