Eneroth

Eneroth, Per Olof Emanuel, skriftställare, pomolog, född i Brännkyrka socken i Stockholms län d. 15 April 1825, blef student i Upsala 1843 och filos. kandidat 1849. Sedan han 1852--53, för sin vacklande helsas skull, företagit en resa till Frankrike, Spanien och Brasilien, blef han 1854 promoverad till filos. doktor. Sistnämnda år begynte han egna sig åt trädgårdsodling och naturförsköningskonst (till en början som elev hos en handelsträdgårdsmästare). 1856 blef E. lärare vid Svenska trädgårdsföreningens elevskola och sekreterare vid nämnda förenings styrelse samt 1858 föreståndare för föreningens skola och trädgård. På dessa platser verkade han på ett förtjenstfullt sätt, tills han 1863 tog afsked från desamma. 1858 blef han ledamot af Landtbruksakademien och 1868 af Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. E:s lärospån på skriftställarebanan var den episka dikten Hake sjökonung, som 1846 prisbelöntes af Svenska akademien (1858 erhöll han ett nytt pris af samma akademi). Sedermera har han såsom skald framträdt med åtskilliga i tidningar och tidskrifter införda skaldestycken äfvensom med en samling Sånger och visor för hemmet och skolan (1871). Som estetisk författare har han utgifvit en serie studier under titeln Literatur och konst (1860 och 1876), och på det kulturhistoriska fältet har han författat Holland, några drag till en kulturbild (1860) samt texten till planschverket Herregårdar och slott uti Södermanland (1864--69). Varmt intresserad för skolväsendets utveckling och förbättrande, har han sökt främja sina syften i detta hänseende genom åtskilliga skrifter, bland hvilka må nämnas Om folkskolan i Sverige (en serie broschyrer, 1863--69) och Om det gamla skolsystemets faror (i "Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning", 1864). I diskussionen om qvinnans sociala och fosterländska verksamhet har han, i frisinnad anda, deltagit genom flere afhandlingar: Qvinnan och "jordbrukets betryck" (i "Tidskrift för hemmet", 1867), Qvinnan och folkskolan (ibid., s. å.), Om qvinnans mensklighet och den så kallade humanistiska bildningen (ibid., s. å.), Qvinnan och fosterlandets försvar (ibid., 1868) samt Qvinnan och skolvården (i "Framtiden", 1869). Åt trädgårdsodlingen och naturförsköningskonsten har han, i reformerande riktning, egnat en mängd skrifter, af hvilka åtskilliga -- Trädgårdsbok för allmogen (1857; 3:dje uppl. 1866), Trädgårdsodling och naturförsköningskonst (1857--63), Om Sveriges fruktträdsodling etc. (1862), Om skolträdgårdar och seminariiträdgårdar (1864) och det stora, med färglagda afbildningar försedda arbetet Handbok i svensk pomologi (1864--66; ett bihang, Bidrag till Europas Pomona vid dess nordgräns etc., utkom 1880) -- utöfvat ett väsentligt inflytande.