Eophyton, Torell, paleont., namn på några först i Sverige uppmärksammade föremål, hvilka till en början
ansågos för växtaftryck. De uppträda på skiktytorna såsom mer eller mindre upphöjda, stamlika, eller ock platta, bladlika partier och visa en fin långsgående striering, hvarigenom de erhålla en ganska stor likhet med åtskilliga monokotyledona växters stammar och blad. Att de dock ej kunna vara aftryck af dylika, ådagalägges af sjelfva förekomstsättet, hvilket visar, att E. är en rent mekanisk bildning. De stamlika delarna förekomma nämligen blott på skiktytornas undre sida -- vanligen jämte spår af olika slags hafsdjur --, och de äro således utfyllningar af fåror i den underliggande bergarten. De visa aldrig, lika litet som de bladlika exemplaren, någon spets, mot hvilken listerna eller de förmodade nerverna konvergera. Då exemplar korsa hvarandra, är det ena vid beröringsstället liksom afslitet. Någon bestämd gräns mot den omgifvande stenmassan förefinnes i allmänhet icke. Slutligen saknas kolpartier helt och hållet. Dertill kommer, att E. uppträder under samma former i till tiden vidt skilda geologiska formationer, samt att liknande spår äfven finnas vid nutida sandiga hafsstränder. Dessa bildas på det sättet att hafsalger af strömningar i det grunda vattnet släpas framåt långs bottnen och dervid förorsaka fåror i sanden eller slammet. Dessa fåror blifva på längden strierade, i det att hvarje flik af algen gifver upphof till en fin fåra inuti den större. Enligt detta tolkningssätt vore således E. spår af växter; dock är det ej omöjligt, att något slags djur äfven skulle kunna gifva upphof till spår af samma utseende. A. G. N.