Eos

Eos, Grek. mytol., morgonrodnadens gudinna, motsv. romarnas Aurora, dotter af Hyperion och Theia, syster till solguden Helios och mångudinnan Selene. Tidigt om morgonen lemnar hon sitt läger vid Oceanens rand för att såsom dagens och solgudens förebud köra sitt glänsande spann upp på himmelen och sålunda öfver verlden sprida morgonens gryende ljus. Hos skalderna kallas hon derför dels den klart glänsande, saffranmantlade, dels den rosenfingrade gudinnan, hvilken sistnämnda benämning, enligt de gamles egen förklaring, skall hafva sin grund deri att i Grekland och Orienten morgonrodnaden ofta ter sig såsom en krans af rodnande strålar, hos hvilka man fann likhet med handens utspärrade fingrar. E. var förmäld med Astraios, men utkorade äfven många dödliga till sina älsklingar. Ryktbarast bland dessa är Tithonos. Åt denne utverkade hon af Zeus odödlighet, men glömde att för honom äfven begära evig ungdom, hvadan han hastigt åldrades och slutligen förvandlades till en gräshoppa. För någon egentlig dyrkan synes E. icke hafva varit föremål. Af den bildande konsten framställdes hon stundom bevingad, men oftare stående på en af bevingade eller obevingade hästar dragen vagn. Jfr Aurora. A. M. A.