Epée

Epée [epe], Charles Michel, abbé de l'E., grundläggare af döfstumundervisningen i Frankrike, föddes i Versailles d. 25 Nov. 1712. Han egnade sig först åt det andliga ståndet, men erhöll till följd af sina jansenistiska åsigter ej något andligt ämbete. Sedan han en kort tid tjenstgjort som parlamentsadvokat, blef han af Bossuet utnämnd till predikant och kanonikus i Troyes, men afsattes sedermera af ärkebiskopen i Paris. Från denna tid egnade han sig åt vetenskapliga studier, tills han 1755 af menniskokärlek åtog sig två döfstumma flickors vård och uppfostran. Han började då uttänka ett språk och en metod för döfstumundervisningen, hvilken han sedermera utvecklade i den läroanstalt han 1760 upprättade i Paris. 1773 påträffade han i Peronne en döfstum yngling, hvilken han ansåg vara en förskjuten ättling af grefliga slägten Solar och hvars förmenta rättigheter han genom en långvarig process lyckades häfda (domen förklarades dock sedermera ogiltig). Denna händelse utgör ämnet för Bouillys bekanta skådespel "L'abbé de l'Epée" (1795; "Abbé de l'Epée eller den döfve och dumbe", 1801). E:s hufvudarbete är Institution des sourds et muets par la voie des signes méthodiques (1774; utkom 1784 under titeln La véritable manière d'instruire les sourds et muets). Död d. 23 Dec. 1789 i Paris. 1843 upprestes en minnesvård öfver honom i Versailles.