Epigoner (Grek. epigonoi, eg. "senare födde", af epi, efter, och gonos, härkomst eller födelse)
benämnas i den grekiska sagan sönerna af de sju furstar, hvilka under ledning af Adrastos och Polyneikes drogo i härnad mot det beotiska Thebe, hvarvid alla, med undantag af Adrastos, omkommo. Tio år senare företogo deras söner, för att hämnas sina fäders nederlag, ett nytt fälttåg, hvilket slutade med stadens förstörande. Dessa E. voro: Alkmaion och Amphilochos, söner af Amphiaraos, Aigialeus, son af Adrastos, Diomedes, son af Tydeus, Promachos, son af Parthenopaios, Sthenelos, son af Kaponeus, Thersandros, son af Polyneikes, och Euryalos, son af Mekisteus. Epigonernas krigståg gjordes redan tidigt till föremål för grekernas episka diktning och behandlades sedermera äfven af den tragiska skaldekonsten. Deras bildstoder voro uppställda i det delfiska templet. -- Inom vetenskap, konst och literatur nyttjas namnet E. om dem, hvilka, i saknad af mera framstående originalitet, fullfölja den riktning, som angifvits af stora föregångare. A. M. A.