Epiphanius

Epiphanius. 1. E. den helige, österländsk kyrkofader, föddes 310 i Palestina, uppfostrades i Egypten, grundlade i sin fädernebygd ett kloster, blef 367 biskop i Constantia (Salamis) på Cypern och dog 402. Nitisk försvarare af ortodoxien, spårade han kätteri öfverallt, der en friare uppfattning af kyrkans läror gjorde sig gällande. Under en resa till Palestina, 394, angrep han på det våldsammaste Origenes' lärjungar och uppfordrade biskopen i Jerusalem att fördöma dennes skrifter. Samma uppfordran ställde han på en synod på Cypern till öns biskopar. Icke ens patriarken i Konstantinopel, den ädle Chrysostomus, gick fri för hans af ett blindt renlärighetsnit ledda förföljelselystnad. -- E. egde stor språkkunskap. Han kunde hebreiska, syriska, egyptiska, grekiska och latin. Hans förnämsta arbete är Panarion ("apotekslåda"), en redogörelse för och vederläggning af åttio särskilda arter af kätteri. Han anses sjelf hafva uppfunnit några af dessa arter blott för att få tillfälle att vederlägga dem. Hans skrifter röja ett varmt religiöst nit, men tillika ofördragsamhet och frånvaro af all kritik. De orimligaste legender från den äldsta kristna kyrkans tid antager han på god tro såsom historiska fakta. Dock äro hans skrifter af stor vigt för den äldsta kristna kyrkans historia genom den i dem förekommande mängden af citat ur arbeten, som gått förlorade. -- 2. E., katolsk prelat, föddes i Pavia 439, blef 466 biskop i Pisa och dog omkr. 496. Han hade stort inflytande på de uti Italien infallande germanerna och brukades af bl. a. Teoderik den store i vigtiga diplomatiska och andra uppdrag. -- 3. E. scholasticus, romersk rättslärd, lefde i 6:te århundradet. Jämte sin vän Cassiodorus kompilerade han ur kyrkohistorikerna Sokrates', Sozomenos' och Theodoretos' skrifter Historia ecclesiae tripartita, medeltidens kyrkohistoriska handbok.