Eriksgata

Eriksgata, enl. J. Ihres förklaring, "väg genom allt riket", enl. andre forskare, "allherskarens, den öfver hela riket herskande konungens väg", en hyllningsresa, som den svenske konungen efter gammal sedvänja företog genom rikets landskap, sedan han på Mora äng vid Upsala blifvit af Uplands innevånare vald, svurit inför dem sin konungaed och blifvit, i äldre tider af Tiunda och sedan 1296 af Uplands lagman, "till konungs dömd", d. v. s. bekräftad i ämbetet. Konungen företog denna rundresa för att aflägga sin ed inför de olika landskapen, bekräfta deras lag och mottaga deras hyllning. Sedan ombud för rikets samtliga landskap började deltaga (första gången 1319) i valet på Mora äng samt konungen inför dem aflagt sin ed, och sedan landskapslagarna fått vika för en Allmän landslag (omkr. 1350), förlorade eriksgatan sin betydelse. Enligt konungabalken i Uplandslagen (1296) gick konungens färd från Upsala genom Upland till Strengnäs, derifrån genom Södermanland till Svintuna (nu Krokek på Kolmorden), derifrån genom Östergötland till Holaveden, vidare genom Småland till Junabäck (gräns-å mot Vestergötland, hvilken vid Jönköping utfaller i Vettern), genom Vestergötland till Ramundaboda (nu Bodarna på Tiveden), genom Nerike till Uphoga bro (öfver Arboga-ån), genom Vestmanland till Östensbro (öfver Sagan, vid Nyqvarn) och så genom Upland tillbaka till Upsala. I Strengnäs gick konungen sin ed inför innevånarna i Södermanlands lagsaga, i Linköping inför "alla östgötar och öländingar", i Jönköping inför virdar och smålän-dingar, i Skara inför vestgötar och värmländingar, i Örebro inför Nerikes innevånare och i Vesterås inför "vestmän och alla dem i Dala bo". När konungen färdats på detta sätt, hade han "ridit rätt eriksgata". Det var honom icke tillstadt att taga en motsatt väg genom landskapen; han skulle, såsom det säges i Landslagen, "rättsyles (med solen) om sitt land rida". Konungen mottogs vid hvarje landskap af dettas män, som lemnade honom gisslan och följde honom genom landskapet. Uraktlåtelsen att taga gisslan betraktades såsom en skymf mot landskapet och kostade Ragvald Knaphöfde lifvet (omkr. 1130). -- Äfven sedan Sverige blifvit ett arfrike (1544), redo konungar eriksgata. Såsom synnerligen praktfull omtalas Karl IX:s (Febr.--Maj 1609), på hvilken konungen beledsagades af sin gemål, sina söner och ett lysande följe. -- Hos de gamle frankerna och i det forna Tyskland gjorde konungarna en riksrund motsvarande eriksgatan. J. Th. W.