Evans [iväns], Marian, engelsk författarinna, känd under pseudonymen George Eliot, föddes 1820. En rik prestman (äfven hennes far var prest) intresserades af hennes ovanliga anlag och gaf henne en utmärkt uppfostran. En bestämmande inflytelse på hennes framtid hade bekantskapen med Herbert Spencer, hvars lärjunge hon blef och hvars filosofi hon omfattade. E:s första literära arbeten voro öfversättningar af Strauss' "Das leben Jesu" ("Life of Jesus", 1846) och Feuerbachs "Das wesen des christenthums" ("Essence of christianity", 1853). Omkring 1850 inträdde hon i redaktionen af "Westminster review" och kom derigenom i nära beröring med flere framstående personligheter, t. ex. John Stuart Mill och G. H. Lewes. Med den senare trädde hon sedermera i äktenskap. Hennes första vittra arbete var Scenes of clerical life (1854; ny uppl. 1868; "En kärlekshistoria". 1867). Denna berättelseserie efterföljdes af romanerna Adam Bede (1859;"Adam Bede" 1861), The mill on the floss (1860) och Silas Marner, the weaver of Raveloe (1861; "Silas Marner, väfvaren i Raveloe" s. å.), genom hvilka arbeten E. svingade sig upp till ett af de främsta rummen bland nutidens romanförfattare. Bland hennes öfriga romaner må nämnas Romola (1863), Felix Holt, the radical (1866; "Felix Holt eller radikalen", 1867), Middlemarch (1871), Daniel Deronda (1876; "Daniel Deronda", 1878), The lifted veil and Brother Jakob (1878; "Den lyfta slöjan"; följetong i Aftonbladet 1880), The impressions of Theophrastus Such (1879) samt dikten The spanish gypsy (2:dra uppl. 1868). E., som 1879 blef enka, ingick 1880 nytt gifte med en mr Cross. Död d. 22 Dec. 1880. -- "George Eliot" är, näst efter George Sand, århundradets förnämsta romanförfattarinna. Hennes snille förenar en rik, skapande fantasi med förmågan af en naturvetenskaplig analysering samt filosofisk tankekraft med den djupaste psykologiska divination af det kännetecknande så väl hos en tid som hos en personlighet. Hon framställer sina personligheter med nästan antik måtta, åskådlighet och objektivitet samt med kärleksfull sympati och djup humor. Hennes diktning är äkta realistisk, i den meningen att idealiteten hos henne alltid är en följd af den högsta natursanning. Hennes noggranna kännedom af det engelska landt- och småstadslifvet förlänar åt hennes bilder från detta lif en kraftig ursprunglighet och en ypperlig natursanning. Hennes språk är utmärkt af klarhet, kraft och ädelhet; stilen är energisk, lugn och flärdfri. Berättelsen afbrytes ofta af fina psykologiska analyser och djupsinniga reflexioner. Den spencerska filosofien har i hennes diktning erhållit ett fullt och sannt uttryck. Tron på mensklighetens framtida frihet, sällhet och harmoni utgör ett utmärkande drag i E:s skrifter. Dessas svaghet ligger i uppfinningen och kompositionen; fabeln är ofta mindre väl genomförd, och handlingen fördröjes genom allt för många afvikelser.
Nordisk familjebok · första upplagan
Evans
Ämne: Engelska författare och skalder · Brittiska personer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 4 (1881), sp. 858–859 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗