Fagrskinna, "den fagra skinnboken", kallades en i Köpenhamn förvarad, prydlig pergamentskodex, som innehöll en samling af norska konungasagor. Denne kodex förstördes vid Köpenhamns brand 1728, men lyckligtvis hade man afskrifter deraf, efter hvilka Fagrskinna blifvit utgifven i Kristiania, 1847, af P. A. Munch och
C. R. Unger. Fagrskinna är sannolikt författad på Island i 13:de århundradets tredje decennium. Framställningen börjar med Halfdan svartes historia och fortsattes till 1177. Författaren lemnar en sammanhängande, planmässig skildring af de norske konungarnas sagor, behandlar sitt ämne med mycken sjelfständighet och kritik samt inskränker sig till att meddela det för konungarnas historia väsentliga, hvarför ock alla sådana episoder (isl. þættir), som i en del andra liknande arbeten på ett störande sätt afbryta framställningens gång, här äro uteslutna. Likaledes visar sig författaren vara en stark tviflare på alla legendariska berättelser, hvaremot han med synnerlig förkärlek åberopar och anför de gamle skaldernas qväden såsom historiskt giltiga vittnesbörd. I allmänhet kan Fagrskinna både med afseende på historisk kritik och stil sägas vara den bästa bland de norska konungahistorier, som framträdt före Snorre Sturlassons berömda "Heimskringla". Th. W.