Falla

Falla, sjöv. Ett fartyg säges falla el. falla af, när dess förskepp medelst röret eller segel eller ock af sjön aflägsnas ifrån vindens riktning. Såsom kommando-ord nyttjas "falla" dels till rormannen, för att han skall gifva fartyget nyss nämnda vridningsrörelse, dels vid lossgöring af segel, då manskapet på rårna skola släppa ned seglen, dels också till roddarna i en båt, när årorna, från att vara resta, skola läggas ned i roddluckorna och hållas klara till rodd. -- Fall på rygg! är en uppmaning till manskap, som halar eller ror, att ytterligare anstränga sina krafter. -- Falla rund säges om ett fartyg, som faller så stor båge, att det får vinden in på andra sidan. -- Falla rund på stället, se Dejsa. -- Jfr Affallning, Lofva. O. E. G. N.