Grundgående, sjöv., säges om ett fartyg, som kan föra stora och tunga laster, utan att dervid hårdt nedtryckas i vattnet; ett sådant fartyg säges äfven "draga litet vatten". Denna egenskap ernår man genom att bygga fartyget flatbottnadt, såsom förhållandet är med koffar o. s. v. R. N.
Preja (T. preien), sjöv., anropa eller muntligen kommunicera med ett främmande fartyg, som kommit inom prejhåll, va… Svaj och Svaja, sjöv. Ett fartyg säges svaja, då det till följd af vind l. strömförändringar bågformigt svänger om… Kapa sjöv., skära eller hugga tvärs af någonting. Då man nyttjade hamptåg till ankaret, förekom stundom uttrycket … Öfvertackladt l. öfverriggadt, sjöv., säges ett fartyg vara, då dess tackling är så hög och tung eller segelarean så stor, … Dejsa (T. deisen l. deinsen), sjöv., gå baklänges (om seglande fartyg). Den manöver, genom hvilken man kan tvinga e… Sjörum sjöv. Ett fartyg säges hafva sjörum eller vara i öppen sjö, då det är så långt från land, att vindeller nödvä… Sundhetsbevis sundhetsbetyg l. sundhetspass, sjöv., ett af vederbörande myndighet utfärdadt intyg öfver att den hamn, från … Öfverhalning sjöv., en stor rullning eller sidorörelse hos ett fartyg. Öfverhalningar, som förorsakas af sjögång, blifva v…
Alla artiklar i ämnet →