Fångesman,jur., den, af hvilken man något fångit, d. ä. undfått eller förvärfvat. Ordet nyttjas t. ex. i fråga om den, från hvilken man förvärfvat fastighet, i 1734 års lag J. B. 11. 3, 4, 5, och 15. 1; om den, af hvilken lösören förvärfvats, i k. förordn. d. 16 Febr. 1864 (promulgationsförordn. till nya strafflagen) § 16. 5 (M. B. 49. 2). A. Th. S.