Färgväxter. Oaktadt nästan alla växter innehålla färgämnen i större eller mindre mängd, är det dock jämförelsevis få, ur hvilka sådana ämnen låta framställa sig i den mängd och af den beskaffenhet att de kunnat erhålla någon vidsträcktare teknisk användning. Genom den kemiska vetenskapens oerhörda utveckling på senare tider hafva dessutom med konst framställda färgämnen undanträngt flertalet af de i äldre tider begagnade växtfärgerna. Några af dessa (t. ex. indigo, krapp) utgöra likväl ännu mycket vigtiga handelsvaror, och de växter, som frambringa dem, odlas derför i högst betydlig mängd. I de växter, som innehålla färgämne, kan detta antingen finnas af naturen färdigbildadt i sjelfva växten (t. ex. alkanna, safflor) eller också framställas ur växtdelarna genom någon jäsningseller kemisk process (t. ex. indigo, orselj m. fl.). För öfrigt kan färgämnet vara fördeladt i hela växten eller lokaliseradt i vissa delar (rot, stam, blad, blommor, frukt) af densamma, hvilka delar naturligtvis i det fallet ensamt utgöra den värderika handelsvaran. Utom de under art. Färgträ omnämnda färgväxterna äro följande de vigtigaste: arter af slägtet Indigofera (I. anil, I. tinctoria m. fl., fam. Papilionaceae) gifva indigo, hvilket färgämne äfven, ehuru i mycket mindre mängd, erhålles ur vejde (Isatis tinctoria, fam. Cruciferae) och flere andra växter; röda färgämnen erhållas ur roten af krapp (Rubia tinctorum, fam. Rubiaceae), ur blombladen af safflor-plantan (Carthamus tinctorius, fam. Synanthereae), ur alkanna-roten (Anchusa tinctoria, fam. Boragineae), ur bladen af Bignonia Chica (fam. Bignoniaceae), ur fröna af Peganum Harmala (fam. Rutaceae), ur drakblod (harz af Dracaena Draco, fam. Liliaceae), ur färglafvar (arter af slägtena Roccella, Usnea, Lecanora m. fl.; färgämnet benämnes
allt efter olika behandling orselj, cudbear, persio, lackmus) o. s. v.; gula färgämnen lemnas af quercitron (inre barken af Quercus tinctoria, fam. Cupuliferae), af gurkmeja (roten af Curcuma-arter, fam. Scitamineae), af vau (Reseda luteola, fam. Resedaceae) och färgskära (Serratula tinctoria, fam. Synanthereae), af avignonbär eller gulbär (halfmogna frukter af flere arter af slägtet Rhamnus, fam. Rhamneae), af fruktmärgen af Bixa Orellana (fam. Bixineae; färgämnet benämnes orleana, achiot, anatto, bixin), af frökapslarna af Gardenia florida (fam. Rubiaceae), af Genista tinctoria (fam. Papilionaceae) m. fl. De gröna färgämnen, som i så stor mängd förekomma hos växterna, äro i allmänhet mycket föränderliga och lätt sönderdelade. Ur de mogna gulbärens saft erhålles emellertid genom inkokning under tillsats af alun och pottaska en grön färg, som i handeln benämnes saftgrönt eller blågrönt; ur andra Rhamnus-arter beredes kinesiskt grönt eller lokao. Bruna och svarta färger kunna erhållas med tillhjelp af på garfsyra rika växtämnen (jfr Garfämnen), sådana som i främsta rummet kateku (extrakt af veden af Acacia Catechu, fam. Mimoseae, af Areca Catechu, fam. Palmae m. fl.), vidare ekbark, sälgbark, galläpplen, granatäpplen (frukten af Punica granatum, fam. Granateae) o. s. v. S. J-n.