Fars

Fars, Fr. Farce (egentl. samma ord som "färs", Fr. farce, en fyllning af hackadt kött, fisk m. m., af Lat. farcire, fylla, instoppa), ett litet upptågsspel, hvars ursprung går tillbakatill den franska dramatiska literaturens första dagar. Från 11:te årh. kallade man farcia eller farcita ett slags poesi, skrifven på en latinsk rotvälska, uppblandad med ord ur hvardagsspråket. Farserna uppfördes i allmänhet på flyttbara scener af Enfants sans souci, hos hvilka de merendels buro namnet soties, och af Basoches klerker, samtidigt med att Confrérie de la passion uppförde mysterier. En af de mest berömda äldre farserna är den vid midten af 1400-talet författade "L'avocat Patelin". I början på 17:de årh. lät Richelieu parispublikens gunstlingar bland farsfigurerna, de tre lustige kamraterna, Turlupin, Gautier-Garguille och Gros-Guillaume, uppträda på sjelfva teatern i Hôtel de Bourgogne. För öfrigt förtjenar flertalet franska lustspel ända till Molière intet annat namn än farser, och äfven åtskilliga af dennes komedier, såsom Les fourberies de Scapin, Le malade imaginaire och Le bourgeois-gentilhomme, höra till denna genre. Flere af 18:de århundradets skalder, såsom Scarron och Le Sage, skrefvo farser. Numera är denna lustspelsart i egentlig mening alldeles öfvergifven. -- Farsen tillhör emellertid ej uteslutande Frankrike, utan har haft sin motsvarighet på andra folks teatrar: t. ex. i grekernas satyrspel, i romarnas atellaner, uti italienarnas commedia dell' arte o. s. v. Äfven hos andra, till och med ganska allvarsamma folk, har sinnet för löjliga upptåg gifvit sig uttryck i danandet af vissa burleska typer, såsom den spanske "el gratioso", den engelske "clown", den tyske "Hans Wurst". -- På den engelska teatern kallas alla mindre lustspel för farser, under det den egentliga farsen benämnes burlesk. A. F.