Ferber

Ferber, Johan Jakob, mineralog och kemist, född i Karlskrona d. 29 Aug. 1743, blef 1761 student i Upsala och studerade der under Linné. Sedan han en kort tid varit anställd på faderns apotek i Karlskrona, fick han, 1765, anställning vid Bergskollegium. Efter någon tids vistelse i Tyskland och Ungern, der han ifrigt studerade bergväsendet, blef han vid sin återkomst erbjuden befattningen som amiralitetsapotekare i Karlskrona, men afsade sig densamma. I stället begaf han sig åter utomlands (1771) och tillbragte största delen af sin återstående tid på resor i Europa. Han vann derunder stort anseende för lärdom och emottog många utmärkelser. Så kallades han 1774 till professor i fysik och kemi vid det nyinrättade gymnasium illustre i Mitau, utnämndes 1783 af ryska kejsarinnan Katarina II till professor i mineralogi i S:t Petersburg och ledamot af dervarande vetenskapsakademi, blef 1786 preussiskt öfverbergsråd och invaldes s. å. i vetenskapsakademien i Berlin. Död i Bern d. 17 April 1790. Bland hans skrifter, af hvilka de allra flesta äro utgifna i utlandet, må nämnas Briefe aus Wälschland über natürliche merkwürdigkeiten dieses landes an J. v. Born (1773; öfversatt på franska och engelska 1776), Oryktographie von Derbyshire (1776), Physikal.-metallurgische abhandlungen über die gebirge in Ungarn etc. (1780), Examen hypotheseos de transmutationibus corporum mineralium (s. å.) och Réflexions sur l'ancienneté relative des roches et des couches terreuses qui composent la croûte du globe (1782). Endast hans Blomsteralmanach för Carlskronas climat, som 1771 intogs i Sv. Vet.-akad:s handl., är affattad på svenska. (F. blef 1775 ledamot af nämnda akademi.)